Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 3

?Du vet hvad jag menar, Beatrice. Jag kan inte uthärda längre — antingen mäste du bli min hustru ell.r mäste vi åter skiljas.? (Forts. följer). Ett besök på Pariser-börsen. (Ur ett enskildt bref.) Nå, besökte du börsen i går, såsom du lofvade?, sporde mig härom dagen den vän, som jag har i ressällskap. — Nej! ty jag mäste uppriktigt bekänna att jag lofvat min hustru att ej göra i bränvin annat än supvis sedan jag härom året fick mig en såkallad dufoing på ej mindre än 18 skilling å hvarje kanna, ehuru jag köptoch sält så attjag borde haft 6 skilling i vinst — men min säljare fann det för sig fördelaktigast att lägga in, istället för att leverera, och å de.ta sätt kan en gifven vinst verkligen lifva en kontant förlust. Ait göra i tre-procents-papper till 67!2 proc. finner jag icke heller vara fördelakiigt, för öfrigt har jag gifvit mitt ord till Fredrik Engström och Julius Hägg att så fori jag gör något, skall det gå endast genom dem?, ?Snick snack! jemt och ständigt skämt och pjoller?, sade min vän och tillade: det är oförsvarligt af en köp man, att vara tredje gången i Paris, utan att en enda gång ha sett dess börs; men gif mig nu ditt löfte att du går dit, ty äfven om blott säsom et. kuriosum förtjenar den att ses.? Det var nu omöjligt att neka längre, ty min vän som är en äkta turist af prima qvelite, har satt sig i sinnet, att äfven jag skall gno igenom allt det märkliga, trots mina arma ben på det kraftigaste protestera häremot. Till seger! till seger!? sjunga upprörs skarorna triumferande i opeian Wilhelm Tell. Till börsen!? ropade jag till der för-ta dro:kkusk jag, efter ofvanstående sam tal; fick tog uti på Boulevard Sebastopol