Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 2

Var inte rädd. Dessa nattliga anfall ha inte något samband med hennes sjukdom.? ?Aro de inte farliga ?? ?Nej, inte det ringaste. Men hvarför kom inte min far och hemtade mig?? Han reste till Eogland på eftermiddaen. Gilbert undrade öfver denna plötsliga afresa, föga anande att han hade hjelpt till att påskynda den. Mr Gervoise tyckte att hans son och styflotter voro mycket för kalia, och han älskade befräraja deras lycka. Begge tratsade de honom, och han var fast besluten att kufva dem båda. Trotsade de honom med samma milda och retsamma leende, rjde de dock sina qval genom samma Symp: omer. Hos begge fanns det tecken till feber och oro, som vittnade om ett plågadt sinne, isynnerhet hos Beatrice. Gilbert var den starkaste af de två, och för Gilbert skulle naran läggas. Den unge mannen ville icke närma sig Beatrice; ljuset var för klari pch för synligt för denna kloka mygga, det mäste sättas 1 skuggan och en annan lockmat hängas på kroken. Mr Gervoise hade aflärer i England, och oro och ledsnad gjorde mrs Gervoise sjuk. Han underrättade henne med ömhet att han ville stanna qvar på Carnoosie, och sedan han sålunda hade förhercit henne till att söka läkarebiiräde hos Gilbert, leranade han Verville i största hast och satie sin lit till den oundvikliga frestelse, för hvilken deras egna hjertan skulle utsätta dem. Mr Gervoise skulle blifvit orolig, om han hade anat hvilken stark dosihan hade gitvit sin hustru, Gilbert blef helt bestört vid hennes åsyn, då han trädde in i rummet, och ehuru ban försåkrade Beatrice, att det icke var nägon fara å färde, svarade han på hennes fråga: Du stannar väl här i patt?? med ett sådant eftertryck; Ja visst!? att Beatrice kände sig heit bestört, De vakade tillsammans denna natt. Gilert satt vid foten af mrs Gervoises stora mperialsäpg, dch Beutrive satt vid hufvut