Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 2

Inom den af femton ledamöter bestående komit, som storthinget nedsatt rö rande den franska handelstruktaten, ha redan lifliga diskussioner egt rum angående den formella rättigheten att godkänna tullsatser bindande för töljande storthing. Huruvida stadgandet i grundlovens 75 a) att storthinget tillkommer pålägga skatter, afgifter och tull, som dock ej gälla längre än tll nästsammanträdande storthing, med mindre de af detta uttryckligen förnyas, lägger hinder i vägen för staten att traktatmessigt öfvertaga förpligtelser beträffande tullsatser med bindande verkan utöfver budgetterminen, har gjorts till föremål för indredepartementets utredning. Under negociationerna med Frankrike om traktaten framställdes af norska regeringen till att börja med, att i traktaten skulle intagas som vilkor, att om någon i densamma intagen tullsats under loppet af 10 år af storthinget blef höjd, så skulle franska regeringen anse traktaten upphäfd, hvaremot norska regeringen förhand sig, att hvarje gång storthinget under de tio åren sammanträdde, föreslå att de i tarifien upptagna artiklar lemnades oförändrade. Af de storthinget förelagda handlingar visar sig, att den norska kommissarien, byråchefen Bernhoft, rörande nyssnämnda vilkor, förklarade deras vidhållande skola ;möjliggöra traktatsafslutningen. Departementet hade äfven inhemtat ntrikesministerns yttrande i frågan, och i en till norska statsministern afläten skrifvelse hade den förre uttalat sin bestämda äsigt vara, att man från fransk sida icke skulle ingå på en bestämmelse, enligt hvilken bvarje sammanträdande storthing hade i sin makt ett upphäfva traktaten. Det obehagliga tillfälle kunde äfven inträffa, om nyss anförda bestämmelse från norsk sida vidhölls, att Sverge funne sig föranledt att ändå afsluta traktaten för sin del. Den franska ministern i Stockholm hade likaledes uppläst en depesch från Frankrikes utrikesminister, hvari denne, på grund af den obehagliga erfarenhet, som Frankrike hufi från traktaten med Preussen och tyska förbundet, förklarade såsom ett oeftervifligt vilkor att nu ifrågavarande traktat trädde i kraft sednast 6 månader från afslutuingen, Departementet för det inre, som åt denna fråga egnat en fullständig utredning, förklarar sig vara urständsatt att angifva någon princip i Norges konstitutionella system, hvarmed den ofvanantydda begränsningen i traktatens kontinuitet skulle stå i förbindelse; tvärtom betraktas de hvarandra följande storth:ngen annars i allmänhet såsom en enhet sålunda, att det ena storihinget fattar beslut som binda de eftertöljande. I afseende på den rent konstitutionella DERES TARA