Aftonbladet – 26 oktober 1865, sida 2

Mr Gervoise blef blygrå i ansigtet. Det fordrades verkligen hela hans kraftiga vilja — och han hade en jernvilja — för att qväfva den fruktan och förskräckelse, med hvilken han lyssnade till Gilberts ord. Han stod ett ögonblick tyst och öfvervägde för sig Nan derpå sade han: Min kära gosse, jag behöfver inte sägs dig, att jag känner mig skakad och bedrötvad. Jag ser att min ålderdom är bestämd att framslöpas i ensamhet. Ack, Gilbert, hvarför gifte du dig inte med Beatrice? Hans röst var full af faderlig pathos. Hvarför ?? upprepade Gilbert. Det vel ni nog, min far, Han talade med sorgset allvar, som icke var fritt för förebråelse, Hvad var det väl jag önskader fortfo mr Gervoise i mild ton. Några få tusen. som jag hade till godo, men hvilka min grannlagenhet och stolthet förbjöd mig ati begära af Beatrice, samt ett hem på Car. noosje? Mina gamla dagar skulle derigenom blifvit glada och iyckliga, Nu gifter sig Beatrice förmodligen med en annan, och så är allt förbi, och jag kommer att lefva och dö som en stackars öfvergifven gubbe.? Mrs Gervoise kan lefva ännu åtskilliga år?, sade Gilbert; ?hon behöfver bara ett lugnt och lyckligt lif.? Ja visst, ja — jag gör mitt bästa.? Endast dån obetydligaste förtret kan bli farlig för henne?, fortfor Gilbert. Hans far hörde honom med misstroende, men svarade ifrigt: Naturligtvis. Jag måste säga det till Beatrice, Hon är egen, som du vet. Du har väl hört aw det funnits yanvett inom Carnoosleska familjen?? Gilbert såg sin far rakt i ansigtet. Mr Gervoise fortfor helt lugnt: sJag hoppas och tror att Beatrice har undgätt detta bedröfliga arf och att hon endast är litet fantastisk, såsom flickor ofta äro. Ack, min kära gosse, hvarför lyssna de äy inte till mj:ä ord? Bmellanät trör