Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 3

MSS TATE TEES KMIIPERETEURER SSSENTRSR 6 FETST norden; — men hvad som är af mera vigt att anteckna, det är båda fakulteternas gemensamma erkännande 1) att för den praktiskt-medicinska undervisningen Stockholm ändock är af större betydelse än Upsala eller Lund, ja att förvärfvandet af nödig praktisk-medicinsk bildning endast på förra stället är möjligt (fakulteten i Upssla säger sig t. ex. icke vänta mer ens ar det stora nya sjukhuset derstädes, än att det skall blifva tillräckligt för den förberedande kliniska undervisningen till medicine kandidatexamen); 2) att under fri täflan mellan läroverken äfven den teoretiska undervisniagen otvifvelaktigt skulle komma att draga sig till Stockholm och att fakulteterna sålunda skulle komma att rentaf öfvergifvas. — En opartisk domare borde häraf, såsom 088 synes, omöjligen kunna draga någon annan slutsats, än att Stockholm verkligen är rätta platsen för vår medicinska undervisning, så i teoretiskt som praktiskt hänseende. Fakulteten, som utan tvifvel sjelf insett detta och säledes äfven insett att några hållbara argumenter för de åsigter hon förfäktar icke stå att hemta från sakens egen natur, har i sista instansen tagit sin till flykt — och detta, såsom venligt, i de mest rörande termer — till dess vanliga ultima ll ratio — universitetsidn?. Universitetet skulle nemligen, menar hon, uppoffras, om tb. icke äfven bildandet af läkare både börjades, fortsattes och afslutades vid unive:si-: tetet; och det är endast beklagligt, att man i det fallet icke helt och hållet kan frigöra sig från beroendet af vissa förhållanden i Stockholm, hvilka icke finnas i universitetsstäderna. Det är i denna argumentation som man får höra sådana kraftuttryck, som när det t. ex. talas om en förment för de svenska universiteten i hög grad nedsättande och, såsom al.a oförtjenta förödmjukelser, förhatlig subordination under en segrande medtäflare?(!), om universiteternas integritet, som hotas, samt om den tskymfliga död, som skulle hota fakulteterna, hvilkas på en gång ärorika minnen? och Sungdomliga utveckling (sic!) icke borde hafva förtjenat ett så bärdt öde. Vi bekänna oss icke vara nog hjertnupna, för att låta dessa rörande fraser imponera på oss. Hela detta så ofta upprepade ordande : om Suniversitetsidn?. med hvad dit hör, är iogenting annat än en af dessa konst-l gjorda teorier, hvarmed man vill gifva sken af förnuftsnödvändighet åt tillfälligt uppkomna organisationer och derigenom sprida glans öfver föräldrade institutioner, som icke längre hafva något stöd uti tidehvarfvets bildning. Men äfven förutsatt, att man till sitt fulla värde uppskattar denna universitetsid — och vi vilja gerna erkänna, att i viss mening den kan hafva något skäl för sig — så är det likväl omöjligt att med ens något sken af skäl deråt gifva den vidsträckta betydelse, som fakulteten fordrar. Vi vilja således gerna medgifva, att det från denna synpunkt vore orätt att från universitetet skilja de grundläggande medicinska vetenskapsgrenarne, säsom till exempel anatomi och fysiologi; men att påstå, att universitetsiden lider deraf, att vid universitetet icke läses förlossningskonst, bandagelära, syfilidologi m. m. är så absurdt, att icke ens ett ord behöfver spillas på vederläggningen deraf. Det skulle då icke heller göra tillfyllest, att t. ex. teoretisk mekanik och fysik och kemi lästes vid universitetet, med mindre äfven de speciella lärorna om vattenverk, om ångmaskiner, om färgning och garfning o. s. v., med ett ord, all tillämpad mekanik och fysik och kemi äfvenväl utgjorde föremål för universitetsstudier. Påtagligen har likväl fakulteten fruktat att till och med dessa slags argumenter kunde någon gång komma att förlora sitt inflytande, men har äfven för denna eventualitet haft något att förehålla regeringen: det hade för fakultetens anseende varit väl, om denna slutstrof i utlåtandet hade uteblifvit. Vi hafva nämnt, huruledes Lunda-fakulteten fe såsom vilkor för de tre läroverkens ikställighet, att fakulteterna skulle förses med vissa hjelpmedel för undervisningen, som hittills endast varit tillgängliga i Stockholm, och vi hafva anmärkt, huru denna fordran innebär ingenting mindre än en ren omöjlighet. Fakulteten i Upsala tyckes icke i detta fall hafva velat gå lika längt som medbröderna i Lund, d. v. 8. tyckes icke hafva föreställt sig sjelf eller velat göra troligt för andra, att de ifrågavarande hjelpmedlen skulle kunna framkallas hvarsomhelst, om ej just i en ödemark? ; utan har densamma hittat på en helt annan utväg. Hon vill nemligen endast på det vilkor ingå på det ifrågavarande likställighetsförslaget, att, ?på samma gång Carolinska institutet återfär sin förlorade rättighet till teoretisk examen, äfven åt medicinska fakulteten återskänka den rätt till hufvudstadens kliniker, som denna fakultet innehade redan före Carolinska institutets stiftelse.? Det är tydligt?, säger fakulteten, att de medicinska fakulteterna icke mera kunna för sina lärjungars praktiska utbildning vid hufvudstadens kliniker anlita Carolinska institutets lärare.? Till följd häraf föreslås, att Pen särskild klinisk, praktisk läkarekår, gemensam för båda universiteterna och utgörande en slags delegation från dessa, upprättas i hufvudstaden?, såvida ej just denna roll, och ingen annan, kunde ötvertagas af de institutets lärare, som nu förestå klinikerna, men hvilka, för sådan händelse, nödvändigt borde från institutet ?ut-brytas?, för att bilda ett särskildt ?praktiskt kliniskt institut? ; hvarefter åtskilligt tillägges om sjelfva Carolinska institutets omdaning och förseende med särskilda kliniska anstalter. Så lyder detta märkliga förslag, hvilket säkert ingen opartisk menniska kan läsa utan häpnad. Så långt har då bitterheten mot det förhatade institutet gätt, att man icke skulle vilja ens medgifva dess lärare, fastän boende, så att säga, vägg om vägg med de ifrågavarande sjukvårdsanstalterna i Stockholm, att förestå den kliniska undervisningen uti dessa! Kan någon dödlig utransaka, hvad ondt som derigenom skulle kunna tillfogas fakultetselevernas un dervisning eller de medicinska fakulteterna sjelfva, eller hvad godt som skulle kunna vinnas genom en särskild klinisk läkarekår. I sanning vi hafva sällan sett aföunden och skrå