Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 3

Talmännons helsningstal vid helsningsuppraktningarne hos kongl. familjen. Då riksstånden i måndags afton uppvaktade konungen och kongl. familjen, yttrade landtmarskalken till konungen: Stormäktigste allernådigste konung! Då ridderskapet och adeln nu vid riksdagens början inför E. K. M:t frambär uttrycken af den djupa vördnad och fasta trohet, hvilka städse tillkomma konungen, anhåller ridderskapet och adeln underdånigst att dermed få förena en uppriktig försäkran om den sanna tillgifvenhet för E. M:ts höga person, som lifvar ridderskapet och adeln liksom hvarje svenskt hjerta. Den kraftiga andan, det fosterländska sinnet, den redliga viljan tala alltid ett språk, förstådt och älskadt af Sverges folk; ett språk, hvaruppå svaret från detta folk orubbadt skall förblifva: en oskrymtad kärlek. Fast och innerligt, som Sverges konungahus och folk äro med hvarandra förenade, blir allt som bidrager till lycka inom konungahuset en glad högtid för folket, och såsom sådan bar äfven H. K. H. hertigens af Dalarne förmälning helsats i palats och hydda. Med samma känsla af en lika allmän som sann glädje har konungahusets fröjd vid H. K. H. hertigens af Nerike födelse delats af ett troget folk. Lifvadt af sådana känslor och under en inmerlig önskan att den Högste måtte bevara E. M:t, dess höga gemål och konungahuset, anhåller ridderskapet och adeln att i E. K. M:ts nåd och ynnest fortfarande få vara innesluten. Till enkedrottningen yttrade landtmarskalken: Stormäktigsta allernådigsta drottning! Inför E. K. M:t anhåller ridderskapet och adeln med djup vördnad att få frambära uttrycken af sann tillgifvenhet. Redan från den stund, då E. M:t först beträdde den svenska jorden. har Sverges folk städse sett upp till E. M:t med oskrymtad vördnad och kärlek. Dessa känslor hafva under årens lopp aldrig svigtat, ständigt förökats; ty såväl medgång som motgång, såväl glädje som sorg, fann hos E. M:t alltid samma föresyn af höga dygder, och till känslan af vördnad och kärlek kom snart äfven den af uppriktig tacksamhet. Måtte öfver E. M:t hvila den Högstes beskydd. Med denna från hjertat gående önskan anhåller ridderskapet och adeln underdånigst att i E. K. M:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Erkebiskopens tal till konungen lydde sålunda: Stormäktigste, allernådigste konung! Det var alltid för Sverges presterskap en högtidsstund, då det för E. K. M:t och dess möga familj fick framträda och betyga sin vördnad och kärlek. Så är det ock i dag. Sedan preesteståndet sista gången var till riksmöte församiladt hafva glada tilldragelser egt rum i E. K. IM:ts familj. En ung furstinna har med densarmma biifvit förenad. En ny telning har i densamma uppskjutit. E. K. M:ts glädje härötver har ock varit svenska presteståndets. I de allmänna äiren-dena har mycken framgång varit E. K. IM:t8 regering beskärd. Vår fred med utlandet har blifvit bibehållen. Våra skördar hafva i de flesta landsorter varit goda. Mången nyttig anstalt har blifvit vidtagen. Att olägenheter icke heller saknats, hörer till de menskliga tingens ordning. Emottag, allernådigste konung, presteståndets hjertliga och varma yckönskan till allt det ljufliga och välsignelserika, som sedan sista riksdag vederfarits E. K. M:t, dess konungsliga hus och dess riken, och tillåt presteståndet att nu och städse innesluta sig i E. K. M:ts och dess höga familjs ynnest och bevågenhet. Erkebiskopen yttrade till enkedrottningen: Stormäktigsta allernådigsta drottning I I dag såsom. måRgER gång tillförene utbreder sig svenska presteståndet att för E. K. Mit få