Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 2

STOCKHOLM den 25 Okt. Det tal, hvarmed konungen i går högtidligen öppnade riksdagens arbeten, skall uten! tvifvel ötver hela landet mottagas med tillfredsställelse. Man finner nemligen af detta tal, att konungen anser denna riksdags egentliga uppgft vara antagandet af det hvilande förslaget till en ny nationalrepresentation och att H. M:ts regering hyser full och fast tillförsigt derom, att denna nationens stora lifsfråga nu skall bringas till en lyckliz lösning. ÖOfvertygelsen härom har också verkligen, i enlighet med hvad sedan någon tid förljudits, föranledt K. M:t att i den kongl. popposition rörande statsverkets tillstånd och ehof, som till ständerna ofördröjligen kommer att afgifvas, endast afse en extra statereglering för ett år. Vissheten derom, att innevarande riksdag i alla händelser måste bli mycket kort, torde också ha väsentligt medverkat till beslutet att nu för öfrigt endast framlägga lagförslag af mindre omfattande art samt till det uttalande man i trontalet finner derom, att hvad jernvägsanläggningar angår, för ögonblicket endast den politiskt vigtiga vermländska jernvägen bör ifrågakomma. De stroter, i hvilka K. M:t direkt talar om representationsfrågan, äro visserligen i så måtto något diplomatiskt hållna, att en evfemisk ordställning blifvit begagnad, sådan som plägar användas när man i noter och depescher vill ställa de kraftigaste anmaningar och gifva de skarpaste varningar till andra makter. Det ligger i ganska klar dag att de ifrågavarande satserna kunna med stor fördel omvändas, så att medaljens frånsida äfven blir synlig. Då det heter, att det är ett högt anspråk, att en bestående representation skall, med full frihet i vilja och handling, sjelf på en annan öfverflytta det ärofulla uppdraget att föra ett folks talan, så ligger genast den tanken färdig och tillreds, att det å andra sidan är ett ofantligt högt anspråk af en ringa minoritet, att utan annan befogenhet än den som ligger i ett föråldradt privilegium, hvilket de sjelfva icke ens gitta försvara, utan måste förklara sig ogilla, tro sig kunna med ett enkelt ?non possumus? afvisa en reform, som konungamakten, folkets valda representanter och en ofantlig majoritet bland de upplysta och tänkande i landet anse oundgängligen nödvändig för samhällets lugna utveckling, samt att det innebär ett oerhördt ansvar att i den stund, då nationel samdrägt så väl behöfves och så lätt och varaktigt kunde ernås, i stället utkasta handsken till våldsamma partistrider, hvilkas ändtliga utgång är lätt att förutse, men som dessförinnan kunna bereda vårt land stora olyckor. Likaledes kan den satsen i trontalet; hvarmedelst konungen säger ständerna: Jag tänker derför högt om eder, då jag uttalar mitt hopp att I skolen antaga detta förslag? helt naturligt omvändas derhän, att konungen skulle tänka lågt om ständerna, i fall han skulle antaga, aw de icke vore mäktiga af en sådan uppoffring till bästa för samhället och befrämjande af dess lugna utveckling. Vi äro vissa derom att den säkra tillförsigt om förslagets framgång, som genomgår trontalet i sin helhet, har en stark genklang öfver hela landet och att inför denna konungamaktens och folkets gemensamma tanke många skrupler och tendenser till motstånd ännu i tid skola rygga tillbaka. Vid omnämnandet af den med Frankrike afelutna handelsoch sjöfartstraktaten berör konungen en fråga, i afseende på hvilken en meningsskiljaktighet utan tvifvel kommer att på riksdagen uppenbara sig. Men vi tro också, att de fördelar af denna traktat, hvilka i trontalet påpekas, äro så stora och ögonskenliga, att samtliga stånden dock vid sakens pröfning skola finna an!edning att instämma i den tillfredsställelse öfver nämnde traktat, som borgareståndet redan i plenum plenorum å rikssalen uttalat. Hvad angår de planer för landtoch sjöförsvarets ordnande, som blifvit utarbetade, och de anslag, som trontalet antyder skola äskas för att påbegynna dessa planers genomförande, så är det alltför tidigt att derom något yttra. Man måste erhålla fullständig kännedom om dessa planer och tillika såväl om det belopp, som till deras genomförande i sin helhet erfordras, samt om de summor, som till en början begäras. Emellertid vill det synas, som skulle en riksdag, af så kort varaktighet som den innevarande utan tvifvel blir, och dertill af en så öfvervägande politiskt reformerande, på sätt och vis konstituerande natur, icke vara synnerligen lämplig att upptaga så vidtomfattande militäriska reorganisationsarbeten, hvilka erfordra en synnerligt sorgfällig och mångsidig granskning. —— Adeln har i dag valt sina bänkmän och nNnractacgtfag ndat ana Alaltnanne T hedda af8n