Aftonbladet – 25 oktober 1865, sida 2

skulle ge efter och gifta sig med hvarandra, och kände sig nu bittert gäckad i sitt hopp, dö hon såg att Gilbert icke mera besökte em. tJag vill koppas att Gilbert inte är sjuk, sade hon en morgon till sin man. Hon yttrade sig med flit i närvaro af Beatrice, som stod med ritboken under armen, i ordning att gi ut och teckna. Detsamma hoppas äfven jag, svarade mr Gervoise med faderlig ömhet. Skola vi b-söka honom, min vän? Ja, med största nöje, svarade mrs Gervoise ifrigt, med en blick på Beatrice. Du får allt gå utan mig4, svarade Beatrice med sitt gladaste leende. Jag måste tecana af korset i dag, medan solen skiner på det.4 Och medan Beatrice talade, såg hon på mr Gervoise, och hennes blick sade tydligt: 4Gör ditt bästa emot mig. Du kan inte mera muta mig med den Jljufvaste bland frestelser, är du kunde kufva mig med det hårdaste tyranni. Gör ditt bästa!4 Hon vände sig om och gick hastigt genom det gamla slottets stora, tomma salar. Det sista rummet ledde ut till en förfallen och mossbelupen stentrappa, utför hvilken Beatrice gick ned. Hon kom nu uti fruktträdgården, och på andra sidan fann hon en lång sträcka af ängar, inhägnade af höga häckar och träd. Hon fortfor ävnu att gå hastigt framåt, liksom för att nå något ifrigt efterlängtadt mål, och lemnade efter sig en böljande linie i det frodiga gräset. Siutligen kom hon till en halft förfallen grind, som förr hade atstängt denna del at Vervilles egor. Murgrön, fint gräs och blåzlint, som vinden här hade utwätt, kröcte de båda multnande tegelstenspelarne; Grofva