Aftonbladet – 24 oktober 1865, sida 2

ket vält, svarade Gilbert, ?och jag tviflar inte heller på att ni ska komma att tycka om Verville. Här är lugnt, vackert och grönt, och alldeles inte likt Carnonsie. Jag tycker om CarnoosieX, sade Beatrice litet svartsjukt, och Gilbert log, ty hon talade i den ton, som han så väl kände till; det var den lilla Beatrices ton i fordna dagar. Jag är öfvertygad att Verville är ett vida mer behagligt stället, sade mrs Gervoise nästan i en stucken ton; det förvånar mig alt du inte kan inse det, Beatrice. Beatrice svarade icke; hon talade icke mera, och samtalet uppehölls uteslutande af hennes mor och Gilbert. Mrs Gervoise frågade honom med en för henne högst ovanig liflighet om Verville och dess omgifningar, och Gilbert besvarade hennes frågor; och Beatrice satt och skuggade ögonen med handen, som om skenet från vaxljusen hade besvärat henne, och såg dervid på honom genom fingrarne och frossade af åsynen af hans ansigte och ljudet af bans röst. En fjerdedels timme kunde ha förflutit på detta sätt, då mrs Gervoises pi.a knackade på dörren och hviskade en helsning till mrs Gervoise. Mrs Gervoise såg helt förvirrad och öfverraskad ut och reste sig långsamt u . Petr Gervoise önskar tala ett par ord med mig, sade hon; men du behöfver inte gå Gilbert, jag kommer straxt tillbaka. Beatrice reste sig till hälften upp för att följa sin mor, men sjönk derefter tillbaka ned i sin stol. Hon visste hvad mr Gervoise önskade, han önskade att hon skulle bli ensam med hans son, och för en enda gång ville Beatrice icke sätta sig emot honom. Och Gilbert visste det äfven, och en rodnad, antingen af glädje eller förtrytelse, uppsteg till huus klud, då mrs Gervöise och