Aftonbladet – 21 oktober 1865, sida 3

LITTEBRATURTIDNING. Innehåll: Hahr, Handbok för jägare ochjagtvänner. — Colani, Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid. — Litteraturoch konstnotiser. Handbok för jägare och jagtvänner. Af Th. Hahr. Första häftet. Stockholm, 1865. Den svenska jagtlitteraturen är I:ngt ifrån attig. Vi besitta till och med klassiska arbeten inom detta litteraturslag. Utom Jägareförbundets (gamla) Tidskrift (1832— 34) — kanske, som tidskrift betraktad, den bästa vi egt — och hennes öfver hufvud oanska värdiga efterträdarinna, den nya (1863), hafva vi, till exempel, arbeten af Brummer (1789), Falck (1819), von Greiff (1821), Holmers (1828), Rabbens bok om rapphönshunden (3 upplagor) m. fl. Hvad som icke är det minst anmärkningsvärda hos dessa arbeten, är det helt och hället svenska lynne de förete; ingen af de nu nämnda författarne har plöjt med tyska kalivar, hvilkas fotspår eljest äro så vanliga i vår litteratur: de äro alla män, som skrifvea ur egen, persovlig erfarenhet, hvilket till och med iuverkat på deras stil — ett bidrag till den gamla satsen, att för den, som har något alt sägs, också formen gifver sig at sig sjelt. Sälunda skrifva bäde den gamle Brummer och von Greiff en 1 hela sin ovärdighet originel och kraftfull stil, som gör ett godt intryck. Emellertid ha vi icke sedan hr G. Swederi Skandinaviens jagt, djurjänge och vildujvel (1832) någon mera anmärkningsvärd handbok, som omfattar jagtens hela område. Hrr Broman (Anteckningar öfver jagtoch skjutkonst) och W—m (Handlednivg i jagt för nybegynnare) äro icke utan alla förtjenster; men ingendera af dem höjer sig särdeles öfver en viss skogvaktar-ståndpunkt, och båda meddela på fullt allvar åtskilliga skurrila saker?). — På de 33 år, som gått sedan hr Svederi bok utkom, har jagten i vårt land undergått flera förändringar — sjelfva vildbanan kan ej vara densamma, med den utveckling jordkulturen hos oss tagit —: knallhattsgeväret, en nyhet den tiden, är nu på god väg att blifva en antiqvitet; flygtskyttet, efter regeln ännu främmande för våra jägare af allmogen, var då ännu en sällsynt konst o. s. v. Den tyska jagtlitteraturen, den förträfflige Diezel nästan ensam undantagen, har i sednare tider mest utgjorts af-öfverarbetningar af äldre, klas siska författare — en Döbel, G. L. Hartig, Jester, A. D. Winkell 0. 8. v.; — jemför man de nyare upplagorna af dessa med de äldre, finner man skilnaden mellan jagten nu och för nägra tiotal af år sedan. — En hand: bok i den svenska jagten, som afsåge vår tids fordriogar, var säledes af behoivet påkallad. Redan von Greiff på sin tid ön skade, att sakkunnigg män genom afhand: lingar om hvar sin specialitet af jagt målte förbereda en omfattande handbok; dylika afhandlingar ha skrifvits, men det arbete. som skulle sammansliuta dem till ett helt. har låtit vänta på sig. En tjensteman vid