Aftonbladet – 21 oktober 1865, sida 2

STOCKHOLM den 21 Okt. Riksdagen kan nu anses formligen kontituerad, sedan i dag borgareoch bondetånden erhållit sina talmän och utsett sina ekreterare. Samtliga dessa platser hafva blifvit besatta med samma personer som vid förra riksdagen. Borgareståndet har fätt till talman hr Schwan, till vice talman hr Muren; bondeståndets talman är Nils Larsson i Tullus, vice talman Anders Eriksson rån Elfsborgs län. Det förstnämnda ståndet återvalde till sin sekreterare advokatiskalen Björkman, ende sökanden till platsen. Bondeståndet utöfvade vid detta tillfölle för första gången sin nyvunna rättighet att sjelft utse sin sekreterare. Ingen ansökan hade inkommit, men då ståndet utan afseende derpå skred till valet, föllo 97 röster af 100 på ståndets sekreterare vid förra riksdagen, kommerserådet Sjöberg. De öfriga tre rösterna tillföllo vice häradshöfding Husberg, som under flere riksdagar med stor skicklighet bestridt notariebefattningen inom ståndet. Talmansutnämningarne lära icke väcka någon öfverraskning, då de voro förutsedda. De gifva icke hell-r anledning till synnerligen många kommentarier. Visserligen hade det, med afseende på reda i förhandlingarne, varit önskvärdt att borgareståndet erhållit en ordförande litet mera förtrogen med formerna och med något snabbare och säkrare uppfattning af framställda yrkanden än hr Schwan vid sistförflutna riksdag visade sig besitta; men med uppoffring af! några timmar mer än som möjligen eljest kunde vira behöfligt och med litet tålamod. och fördragsamhet hos ståndets medlemmar, bör det väl gå för sig äfven denna gång med hr Schwan på talmansstolen.. Att åter bondeståndet erhållit till talman: sin i många afseenden utmärktaste ledamot och en man, som visat sig detta värf fullkomligt vuxen, derom lära meningarne icke vara delade. Då efter all anledning icke något jernvägskrig skall vid denna riksdag söndra representationen, bör man hoppas, att borareståndets vice talman, hr Muren, icke skall räka i ett sådant spändt förhällande till en del af ståndet, som vid förra riksdagen, utan en enig samverkan kunna ega rum mellan honom och ståndets flesta ledamöter för främjande af de framsteg i materiel utveckling, som i honom ha en lika kraftig som insigtsrik kämpe. — Anders Eriksson från Elfsborgs län är sedan lång tid tillbaka så allmänt värderad för sitt för alla intriger, allt kotteriväsen främmande, flärdtria väsen och sin redbara karakter, samt så högt skattad såsom ädel patriot och varm reformvän, att eohvar måste med glädje se honom på den förtroendeplats han nu ånyo blifvit kallad att bekläda. Af sekreterarevalen är det väl egentligen bondeståndets som har en större betydelse. Den nästan enhälliga kallelse, genom hvilken denna gång ståndet tilldelat hr Sjöberg samma förtroende, som vid förra riksdagen förlävades honom at K. M:t, hedrar lika mycket den regering, som så utölvade rättigheten att tillsätta denna befattning, att dess val af ståndet sjelft sanktioneras på sådant sätt som nu skett, och den man, som förstått att tillvinna sig ett så allmänt förtroende. Den hedrar slutligen äfven ståndets sunda omdöme och goda takt, då det icke lärer vara mer än en mening om hr Sjöbergs lämplighet för den erhållna befattningen. Borgareståndet har äfven genom sitt val tillgodogjort sig en insigtsfull och duglig embetsmans förmåga. Borgareståndet höll i dag ännu sina förhandlingar inför slutna dörrar. Hvad vi likväl kunnat derom erfara, återfinner läsaren under rubriken riksdagen?, och man skall tvifvelsutan lägga märke till hr Schwans uttalade åsigt om nödvändigheten af sparsamhet med statsmedel, likasom att det är hufvudsakligen på budgeten för de allmänna arbetena, som borgareståndets talman önskar se sparsamheten tillämpad. Nils Larsson, som helsade bondeståndet med den honom egna lugna värdigheten, uttalade sin öfvertygelse att stånd t skulle understödja konungen i hans sträfvande att gifva folket den myndighet, hvaraf det länge gjort sig förtjent, men som hitills varit detsamma förmenad. Den åldrige vice talmannen yttrade sitt hopp, att genom representationsförslaget: framgång vårt land skulle förunnas lyckan att på laglighetens, icke på de blodiga fejdernas, väg reformera sitt konstitutionella statsskick, och han slöt sin helsning med en varm bön, att Gud måtte förskona vårt land frän följderna af halsstarrighet. — —— —L A2