Aftonbladet – 21 oktober 1865, sida 2

John kände sig helt nöjd och belåten, då Beatrice, i det de kommo till skogsbrynet. frågade honom om han kände vägen till det hus der mr Stone bodde. Det var således något mera än en vanlig nyck, denna qvällspromenad i skogen; det var helt visst en upprorisk handling mot mr Gervoi e. Om John icke tyckte om Benatrice, tyckte han ännu mycket mindre om mr Gervoise; ty om Beatrice icke hade mycket af en Carnoosie nti sig, så var mr Gervoise åsin sida en främling, som alldeles icke hade något att beställa på Carnoosie. Det var således med hemlig glädje som han kände att Beatrice stod 1 hecrepp att trotsa mr Gervoise, och med den innerligaste belåtenhet och den mest vänliga ifver hj Jp e han henne dertill. Der borta der ljuset lyser, är mr Stones hus, miss, sade John efter ett ögonblicks tystnad. TDet är bra; gå då förut och ring på klockan och fråga om mr Stone är hemma, Iiall han är det, så säg honom, att jag önskar tala med honom mellan fyra ögon.tt John gjorde som hon befallde. Beatrice. som följde tätt efter honom, hörde porten öppnas och tjenaren svara, att hans herre var hemma. Jobn kom tillbaka med svar, och miss Gordon steg lugnt in i huset och visades in i samma rum, der mrs Scot för några timmar sedan hade blifvit mottagen. Hon sate sig ned der och lyssnade till Rosys sillverklara skratt och hennes fars mera djupa stämma, som ljödo in ill henne från det angränsande rummet. Plövsligt förstum mades bada. Dörren öppnades och mr Stone närmade sig henne med en förvånad min. Ni är öfverraskad4, sade Bea rice lugnt, och ni kan också ha skäl dertili, Vilemna Carnoosie tidigt i morgon och jag mäste