Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 3

MUSIK. Vid den konsert, som m:ll Mathilda Eneqvist i går afton gaf å Stora börssalen hade man tillfälle iakttaga, hvilka ytterligare stora framsteg konsertgifverskan sedan sitt sista uppträdande härstädes gjort i utbildandet af sin talang och att de ampla loford, sångerskan tillvunnit sig öfverallt der hon uppträdt i utlandet, icke innebära någon ötverdrift. M:ll Eneqvist, hvars koloratursång, då hon förra gången här lät höra sig, med skäl prisades såsom ganska utmärkt, synes nu hafva inom nämnde konst fack hunnit fulländningens stadium mycket nära. En särdeles lätt och ledig tonbildning, drillens i allmänhet klockrena klarhet, ett betydligt välde öfver röstens resurser, som tillstädjer sångerskan att utan spår af ansträngning och likasom om allt vore ett ögonblickets lektulla infall, med en verkligen förvånande säkerhet och lätthet kasta sig in i de mest halsbrytande roulader, för hvilkas lyckliga utgång den måbända till en början något tvifvelaktige åhöraren snart känner sig lika trygg och säker som den sjungande sjelf — allt detta understödt af en klar och klangfull röst samt af en viss naiv och osökt enkelhet och friskhet uti föredraget, berättiga utan tvifvel m:ll Eneqvist till ett framstående rum iblandikoloratursångerskor af allraförsta rangen. Konsertgifverskans nummer för aftonen utgjordes af den romans och aria ur tredje akten af Friskyttent, som Anna sjunger för att skingra Agathas dystra aningar, men hvars innerligt dramatiska natur och betydelse, af mer än ett skäl, svårligen kunna i konsertsalen erhålla sin fulla utveckling; vidare variationer ur Kronjuvelerna4 (Katarinas aria i andra akten) Venzanos briljanta vals XII baccio4 samt slut Nn STP tr staving 73 Sår Aa TA SÖ