sinnade unge mannen det ovanliga modet att i en mängd personers närvaro taga svett af kolerapatienter, som några timmar derefter afledo, och lägga den på fin tunga; men icke nöjd härmed, hade han den djerfheten att göra samma experiment med det svartaktiga slem, som be:äckte en 2 timmar jörut afli:en kolerasjuks tunga. Han blef icke sjuk. Han save sitt lif på spel för att lugna de uppskrämda sinnena och föra vetenskapen ett steg framät. Dylika handlingar stå alltför högt öfver allt beröm för att kunna tillräckligt uppskattas. Man kan endast omtala dem.