Aftonbladet – 18 oktober 1865, sida 2

STOCKHOLM den 18 Okt. cDen medicinska frågan. IN Frågan om ordnandet af våra medicinska läroverk, som i så många år väntat på en tillfredsställande lösning, står sannolikt återi. gen på töredragningslistan för närvarande hos regeringen. Vi föreställa oss nemligen att vår nuvarande regering åtminstone skall bevärdiga rikets ständers skrifvelse med et svar, och inom kort förmodligen åfven hos ständerna. Vi mera önska, än hoppas, att denna fråga nu omsider måtte bringas till slutligt afgörande, och till ett sådant afgörande, som med afseende på sjelfva huvudändamålet, den medicinska bildningen och hel. sovården i riket, vore fördelaktigast, Det är mer än beklagligt, att under den långa och minst sagdt obe agliga strid, som förts mellan de medicinska fakulteterna å ena sidan och Carolinska institutet å den andra, alltför ofta sjelfva detta hutfvudändamål vetenskapens och allmänhetens fordringar — fätt träda i bakgrunden, under det man ända till leda hört talas om de ifrågavarande institutionernas rättigheter?, om ?täflan dem emellan samt förtryck från ena eller andra sidan, om sjelfständighet och likställighet?, om ?möjlighet till fortfarande beständ? , om skyddet af privilegier?, om ?sjelfherrskande läroverk, om universitetets integritet?, om en befarad skymflig död? för den ena eller andra institutionen, om ?gynnade inrättningar m. m. m. m. med ett ord en polemik, som varit alltför mycket genomträngd af gammaldags skråanda och i sanning vanhedrande för vetenskapen. Vi böra genast anmärka, att, såsom tillbörligt, det företrädesvis är de gamla institutionernas — fakulteternas — försvarare som varit frikostiga på ifrågavarande slags polemik; och i sjelfva verket äro alla här ofvan åberopade uttrycken hemtade ur det utlåtande af medicinska faknlteten i Upsala, som nedanför närmare skall omförmälas. Det ser i sanning ut som om skråväsendet, efter att hafva rymt fältet på industriens område och sedan det till och med inom det kyrkliga gebitet måst maka åt sig, ännu envisades att i denna fråga bibehålla sig vid universiteterna. Månne ej det är hög tid att göra slut på en tvist sådan som denna? Ej tid, att de herrar vetenskapsmän, som nu, under inbördes fejd och snart sagdt personlig ovänskap, alltför mycket upptaga sin tid med en strid, som visat sig så lätt urarta till ömsesidiga till nälen, lnmpna insinuationer och en futtig advokatyr, återkallas till att i frid och samdrägt arbeta i vetenskapens och mensklighetens tjenst, hvartill de äro kallade? Och skall regeringen kunna längre förbise representationens så länge yttrade önskningar — förestafvade både af rättvisa och en förståndig omtanke — endast för att upprätthålla töråldrade ider och institutioner, äfven om dessa gynnas af högt uppsatte beskyddare? Lyckligtvis har, ehuru mycket striden än ofta förts vid sidan afsaken, sjelfva hufvudfrågan ändock blifvit så utredd, att det icke ynes omöjligt att, om man blott opartiskt och utan förutfattade meningar betraktar lensamma, komma till en tillfredsställande lösning deraf. Vi skola försöka att här framställa en sådan lösning — redan förut föreslagen af fullt sakkunniga personer och, såsom vi tro, den enda för uärvarande möjiga — och äro öfvertygade, att ingen, för hvilken saken sjelf är hufvudsak, skall . kunna undgå att deråt skänka uppmärksamret. Men innan vi gå vidare, är nödvänligt att i korthet antyda frågans nuvarande ; tällning. Såsom bekant, afgafs år 1859 af en der-. ill nedsatt komite ett utförligt betänkande E ill ordnande af den medicinska undervislingen i riket. Enligt detta betänkande jorde såväl Carolinska institutet, som de ; nedicinska fakulteterna indragas, och i de-1 as ställe ett enda, i både teoretiskt och raktiskt hänseende, fullständigt medicinskt! äroverk inrättas i hufvudstaden. De mo; iver, som för detta förslag anförts, äro så f rundliga och så väl genomförda, att näppe1 igen något tvifvel kan hos en opartisk lä-t are uppstå angående de föreslagna åtgärlernas ändamålsenlighet; och det är san-! erligen att beklaga, att komiterade icke ; tannade dervid. Men vare sig att pluralieten inom komitån, sedan de förut visat 4 ig se så klart i ämnet, plötsligen blifvit! lagna med blindhet, eller att deien hastig! ändning blifvit ötverrumplade af universij tsintresset, hvilket inom komiten utgjorde ; tinoritet och uppträdde reservationsvis mot e et förstnämnda förslaget, eller dårade afa rdförandens förespeglingar — nog af, vid li dan af detta förslag uppställdes äfvenväl i: ts. k. interimsförslag?, som skulle blifva i ällande tills det stora förslaget hunne ge-lä omföras. Fakulteternas målsmän tänkte: 8 en som vinner tid, vinner allt; och fines-s n af denna taktik visade sig snart, då,8 1861, regeringen, äberopande ifrågavande interimsförslag, afgjorde frågan på et nuvarande sättet, för sävidt den gällde rhållandet mellan de trenne medicinska h roverken inbördes. Genom detta förslag n h cetta regeringsbeslut blef det afsedda ft dnandet af den medicinska undervisningen, I r att tala utan förbehåll, ett rent machrk; och under mycket ordande om en beglig ?samverkan? mellan de tre läroverken h mera sådant, bragtes saken derhän, att j la undervisningen, såväl den teoretiska som ) 5: aktiska, kom så godtsom uteslutande i faIteternas händer, under det institutet redutje ETEN SEGA NER EN Ul marca cm ne fan