I detta sinnestiullstånd kom mrs Scot till byvärdshuset George4. Värdshusvärden hade varit en af mrs Scots få favoriter, och för alt göra honom rättvisa, måste vi tillstå, att han icke visade sig såsom någon väderflöjel under den olycka, som satte henne .r ständ att vidare tjena honom. Han gaf mrs Scot sitt bästa rum och efterkom med största beredvillighet hennes anhållan om en kopp 1. eJag går emellertid ut en smula, mr Brown, och det skulle vera mig ettstort nöjeom jug vid min äterkoms: funne bordet dukudt. Vi ha fläsk och ägg och kall skinka och orönsaker lat mr Browus triumferande svar. Biuterhet och galla tyllde mrs Scota hjerta. Deuta var mr Browns yppersta rätter, men hvilka likväl ingen kök-piga på Carnoosie skulle nedlåtit sig att vidröra med ett finger. Minnet af monsieur Panels välsmakande och wraftiga franska räster, hans makalösa sOpvor och frikascer återvände nu; men mrå öcot hade energi, vilja och stohhet på sitt is, och förakiande att visa sin saknad af de egyptiska köttgry:orna, log hon på sitt allrareaumma sätt och sade: Jug tycker mycket om fläsk och ägg, nr Brown. Jag går, som jag nyss sade, it på ett litet ögonblick. Hon gick och tog vägen genom skogen, om ru stod i all sin sommarprakt och könhet. Men mrs Scots tankar vände sig cke ät detta häll. Hvad brydde hon sig i itt nuvarande sinnestillstånd om träden och eras grönska. om naturen och den klara immelen? Den kortaste väg n, som sn bast förde henne till hennes hämd, var för enne den behagligaste och intressantaste. lon fortfor att gå fildess hon var utom kogen och hade kommit ut på den vackra, ruktbara slätten. (Forts.)