Aftonbladet – 17 oktober 1865, sida 2

— Stockholms enskilda bank har. förliden gärdåg tör allmänhetens beg imlighet öppnat ett aldelningskontor vid Drottninggatan n:r 46, I tr. upp. — — Nordiska föreningen i Göteborg hade i lördags sin första summankomst under nu inträdda arbetsår. Den öppnades af föreningens ordförande, professor Schultz, som dels bemötte några mot dess program uttalade anmärkningar, dels redogjorde för dess tinansiella ställning. — Ordf. anmälte, derefter, att domprosten d:r Wieselzren utlofvat hålla föredraget för aftonen. Domprosten d:r Wieselgren ansåg, alt föreningen borde på en sådan dag som denna, då, timmarne före ett vigtigt riksmötes öppnande, svenska folket med Sveakonungen i spetsen hedrade den mans minne, som för 430 är sedan räddade landets fri het och återställde folkets sjelistyrelse, äfven egna detta minne sin hyllning, och trodde det derför vara lämphgt att lemna en biogralisk teckning af hvad man visste z Eugelbrekt Engelbrektsson, denne sällsamme man, som framträder i historien som en komet, med en födelse imörker och en död i blod: Den intresssanta teckning. n var förnämligast bemtad ur talarens i Biograiiskt Lexikon lemnade redogörelser tör de mänga hypoteser och gissningar hvarmed de lärda bräkat sina hjernör öfver lösunde af gåtan, om Engelbrekt var vf adlig börd eller en man ur folket. Talaren slutade sitt föredrag med följande ord: En stor man var Eögelbrekt) åntingen vi räkna hovom till den svenska Hvitslägten eller låta henom blitva ett historiens hittebarn. Men ur hvilken synpunkt förnämligast? Var han en sin. tids Jetterson Davis. eller Abraham Lincoln? Var han secessionist eller unionist i vårt då unerade Skandinatien? Visst vädde Engelbrekt upp mot: konung Erik, då denne lät sina fogdar handtera svenska tolket åsom slaf men att han ej ville, att Unionen skulle uppl utan att den skulle blifva en sannving, se vi bäst ar den kärlek han hade hos secessisvnisternas man, Carl Knutson, som förbjöd att anklaga Eugelbrekts mördare. Carl Knutsson sökte de 2 kronorna, han ansäg möjligt att förena på sitt, hufvud och ville lösrycka dessa fran den kro han ej kunde nå. Men dyhka äregiriga tankar har ingen kunnat spåra hos Engelbre! Engetbrektsson. Men: han var: ej blott ir från krovpretendentsyrseln.. Han var-ej aristokrat, ej demokrat. Han framträder för den oväldige törskaren såsom en 1frig: kämpe för hela folkets poliuska och sedliga lyftning. Och han kunde leda 100.000 man frivilliga skyttar, utan vana vid krigisk disciplin, så, att folket ej saknade en höna, der han framgick; om den ej trivilligt sålts. Och hvad han utförde och hvad han blef, det skedde Johannes Magnus betonar det ofta — til stor del genom hans vältalighet. Få torde varit större talare bland våra lustoriska män, än han. Men i denna vältalighet verkade — såsom man sagt om Bogislaus von Platen — både skälen (argumenterna) och själen (andekralten). Och själen, anden inom honom, tände andra så mäktigt, när folket märkte, att han brann af kärlek till folkets Detta hör till andens mystik; men som a ar sig inför den uppmärksamme. Just derför att Engelbrekt Engelbrektsson sökte det helas väl, eröfrade han för sig det hela, vann han alla ädla. Biskop Thomas i Strengnäs besjöng honom, erkebiskop Johannes Magnus prisar honom såsom fäderneslandets fader, — honom, som tagit en biskop i kragen — mördarenädlingen Måns Bengtsson (Natt och Dag) kände den bittraste ånger öfver sin illgerning.. Katoliker byggde ett kloster till hans minne 1 Orebro och tre seklers protestanter ha högt lofsj .ngit honom. Anidag elektriserar hans namn, och Sverges konung bivistar aftäckmningen af en stod, hvilken svenska folkets kärlek upprest åt martyren, som gjöt sitt blod på Engelbrektsholmen, under det hela folket tackar sin konung för uttrycket af hans sympati. Hvad han i öfrigt gjort, som i historien kunnat beskrifvas, känna numera sjelfva folkskoornas barn. Vi upprepa blott, att en samtida pm honom sagt, att han i 3 år regerade Sverge MM mere ELER EEE SEE