Aftonbladet – 17 oktober 1865, sida 2

grundade sina planer. En nick antydde at mrs Scot hade kommit ull ett tillfredsstäl lande resultat. Hon reste sig upp, läste sina koffertar och säg sig derpå för sist: gången om i rummet. Hon tänkte icke pi buru lugut och behagligt hon kunde hi framlefvat sitt lif här, om hon hade visa sig såsom en trogen, eller åtminstone akt ningsfull tjenarinna — hon tänkte endas på stt Beatrice och mr Gervoise hade för enat sig om att drifva henne bort och hur lofvade högtidl.gt att begge skulle komme att få umgälla det. Klockan var fem då mrs Scot lem: ad Carnnosie genom hufvudingängen. På trap pan och i porten mötte hon ätskilliga u tjenstetolket, som stodo och väntade pi hen e med oförskämda miner och med 1 sigten, som strålade af den mest otvetydigt glädje. Mrs Scot hade varit pigornas skråack. och hon hade utkämpat mången härd dus! med de manlig meulemmarne af persona len. Nu var triumiens umme slog n för dem, och som hämden är ljut på alla sambellets trappsteg, säväl för mrs Scots offer som för mrs Scot sjell, så må mean icke undra på den eskort hen nu faun på sin väg. BSakert är, att hon hade gjort sig förtjent deraf, och dessa fem minute:s förodmjukanvde vand ing från förstugan till por en var endast frukten af mänga Åse espotism och tyranni. Då mrs Sco: hade kommit utanfor och sicd på vägen, höjde sig bakom henne ett qvält, men håvande skratt. Hon vände sig om och hotade dem med sin kvutna hand; de skratisde törak: igt; mena hvem vet, måhända gäilde hutelen icke dem, måhända gällde den de röda nurarne bakom dem, 1y detia Carnoosie varade hon nu, då det ver förluradt uch cke längre var henntd.