Aftonbladet – 17 oktober 1865, sida 2

åstad på hennes bud och befallning. Ho ville äfven gerna ge ut penningar, ickt skillingar och pence, utsn summor om fem tio pund i sender, om så fordrades. Hor tyckie om att bli smickrad af handelsfolze och att man kröp och krumbugtade för yn nestbevis som hon sällan beviljade. Kor segdt. hvad Beatrices taflor, viuer och träd. gärdar voro för mr Gervoise, det voro hen. nes hus, kennes tjenare och hennes penoingar för hushällerskan. Båda voro menskliga biodiglar, hvar på sitt vis. Men hvad som mähända gick mrs Scot djupast till hjertat var att hon akulle lemna sitt rnm. Hon hade användt åatal till att bringa det i dess nuvarande skick, som icke gick ut på skö het, ty denna var henne likgiltig, utan på beqvämhghet och trefnad. Mattorna, pullarue. stolarne och borden passade förträllligt åt henue. Hon skull. aldrig mera återfiona någonting dylikt — nej, sldrig! Sogens och raseriets tärar strömmade ned ö:ver mrs Scots kinder. Ei! ögonblick ångrade hon att hon icke genus hade afslöjat mr Gervoise och hållit sig till Beatrice; men batet visade sig vera sö än egenoyttan. Nj?. tänkte hon och stan nade plövligt midt under inpacknvingen af sjua saker, ?nej. hellre dö än böja sig un der den der otäcka vä: perlun; men han ska få betala det, den gemene skurken !? I denna sionesstämnving packade hon in sina saker. Men ack, om älven rars Scot kunde taga med sig en väl späckad pung, kunde hon dock icke packa in sitt rum. sina stolar, sina öfriga biqvämligbeter och Carnoosie. D.ssa älskude skatter måste hon lemna qvar, huru det än månde gå, Hatets och förtrytelseus tårar beslöjade henues ögon; men som hon var en praktisk tvincbs satte hon sig derpå ned och Bes