Aftonbladet – 17 oktober 1865, sida 2

nes förmån. Jag tvår mina händer, och jag ber att få ge henne en lexa i er närvaro innan hon aflägsnar sig. Det behöfs intet, sade Beatrice. tJag ber om ursäkt, det behöfs verkligen. Härvid ringde han med nervös häftighet på klockan. h John, eäg åt mrs Scot att hon kommer it. John grinade helt b:låtet. Inom fem minuters förlopp visade sig mrs Scot på tröskeln till rummet. Hon såg på Beatrice och derefter på mr Gervoise med es för stulen, men dock trotsg blick. Beatrice såg kall, likgiltig och stolt ut. Mr Ger voise stod med händerna på ryggen, mid oc. full af värdighet. Hade han segrat, och Beatrice eifvit efter eller hade hon bl fvit uppoffrad utan samvetsagg eller blygsel? Hon skulle snart få veta det. sMrs Scot, sade mr Gervoise och gjorde en rärelse med sin högra hand, hvad ar det jag hör? — Ni har uppfört er oförskämdt mot miss Gordon! Det nämnde ni inte ett ord om för mig, mrs Scot. Hur kan ni inbilla er att jag skulle vilja göra någonting för er? Det kan numera alldeles inte komma i fråga, det kan jag försäkra er. Och tillåt mig nu, mrs Scot, cå ni at en så lumpen orsak förlorat en förträfflig plats, att ge er ett vänligt råd. Lek inte en annan gång så lättsinnigt med er lycka — gör inte det, mrs Scot. Beatrice kunde icke låta bli att le, icke så mycket öfver mrs Scots nederlag. som öfver mr Gervoises utomordentliga fräckhe:; men hushållerskan såg leendet, och detreted henne. MJaså, så att ni tror er vara egarinna af Car.wosie; miss Gordon! sade hon möj en låg stämma, som ljöd mera olyckes