Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 3

Völvesange Tidsdigt. (Stockholm 1865.) Den förvåning öiver att finna ett originalt danskt arbete utgivet i Sverge, som man erfar vid åsynen at det eleganta häftet med ofvansiäende titel, ökas i hög rad, då man tager kännedom om dess innehåil, eller för att uitrycka oss mindre tvetydigt, den öfvergäår till lifligt erkännande och beundran för den glödande fosterlandskärlek, den oförfärade frimodighet och den klara blick, om hvilka dessa dikter vittnar. Ty dessa ?Völvesanvge? (Valans sånger) tilihöra den politiska poesieng område, den diktart, som kräfver just ofvannämnda egenskaper och dertill mycken poetisk begäfning, om den skull kunna odlas tilt sann poesi och ej blott förblifva ett prosaiskt uttalande af äsigter. Förevarande sönger undvika merendels Jyckligt de skär, på hvilka den politiske diktaren har lätt att stranda — säsom skald åtminstone: de hålla sig oftast uppe i en hög lyrisk stämning, genomtonad af det strängaste lifsallvar, det är sannt, men också rik på fantasi och känsla, framförallt uppburen af en djup vemodig och på samma gäng kraftig kärlek för det olyckliga fäderneslandet, som nu, om någonsin, måste räddas, räddas genom sina söners beslutsa het. handlivgskraft och klara insigt af hvari dess väl ligger. Vi skola, då utrymmet i dag ej medger det, med första meddela ett prof på dessa karakteristiska sånger. Gotlands konsthistoria af C. G. Brunius. Andra delen. (Lund 1865). Innan man öppnar denna bok, bör man känna, att orden konsthistoria?, konsthistorisk? af prof. Brunius begagnas i en för honom alldeles egendomlig betyde!se De beteckna nemligen ungeiör: kyrkobeskrifning, kyrkobeskrifvande; ty hans konsthistoriska? arbeten innehålia egen!liven ingenting annat än mycket mförkga och pölitliga arketektoniska beskrifningar på kyrko: