Aftonbladet – 14 oktober 1865, sida 3

lydde Kommanuao DIiOLlL då UCt BE ett röfva boskap. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 10 Okt. Franska tidningar, om hvilka man med säkerhet vet, att de stå i förbindelse med Italien, ha under någon tid yttrat sig för undransvärdt gynnsamt om Preussen och äro af den tanken, att Tyskland i förening med Franukiike och Italien bör göra front mot Ryssland. En för nationalitetsprincipen ifrande tidning, den i Paris utgifna Opinion nationale, erinrade för några dagar sedan om, att Tysklands svaghet och osämja alltid varit ett behof för Ryssland. Af detta skäl har det alltid satt sig emot del små furstarnes mediatisering. Men Europas intresse kräfver tvertom, förklarar tidningen, att Tyskland är enigt och starkt, att det är nära allieradt med Frankrike; att Venetien icke längre är en orsak till fiendskap mellan Österrike och Italien samt att återstoden af den danska monarkien så snart som möjligt ingår i union med de skandinaviska folken. Det vore med ett ord nödvändigt, att Europa genast uppgör sin slagordning, med Tyskland till förpost, på det att det vid den oundvikliga samman drabbningen må vara i stånd att kasta Ryssland tillbaka till Asien. På Ryssland måste man rikta blicken, om man vill bedöma Europas reorganisatiousplaner. Inför detta högre åskådningssätt måste all traditionel motvilja, all småaktighet och alla underordnåde brieter försvinna. Preussens ärelystnad måste gå ut på att bilda enTförpost mot Byssland. Denne roll att vara förpost, hviiken enikortsyst och straffbar politik icke; kunnat bevara ät Polen, licger nu. i, Tysklands hang; ty Tyskland måste taga emot första stöten. Till följd af ett sådant perspektiv bör man öfverlägga med sig sjelf,.om man bör uttala ningar för tyska förbundets upprätthällande, i hvilket förbund Ryssland häller tyglarne i sin hand och efter hvars pipa de små hofven dansa, eller helire för bildandet af en stor stat. hvars upphof och medöipunkt Preussen skulle bli; och hvi!lkeh äfven skulle vara ii stånd att göra alivarsamt motstånd mot de: moskovitiska barbariets förehafvanden. Så resonerar. Opinion nationale, hvars betraktelser rörande ett framtida liberalt Preussen obestridligen innehålla mycken sanning, om också den nuvarande regeringen alltför mycket lutar åt Ryssland för att man skulieskunna vänta sig något allvarsätnt motstånd mot dessplaner; Offciösa röster ha här svarat Opinion nationale, att den pre ka diplomatiens uppgift icke består i mt å ena sidan ingå en allians, för att andra sidan frammana en motståndare, som genast skulle upphäfva fördelarne af alliausen. Preussens ställning, heter det, består ej i att vara en förpost mot Ryssland, eåsom den franska tidningen menar, utan snarare i att göra en för post mot Ryseland öfverflödig, af alla krafter upprätthålla sden fredliga jemvigten meln Europas vestra och östra del samt hellre ra kulturens och fredsverkets, än krigets fana till Ryssland. Detta, öfversatt från den officiösa öfversvällande järgonen till ren tyska, vill såiedäs sägk, ätt Preussen: skall iakttaga ett Vacklingtsystem meltän Freåbkrike och Ryssiand, ett sådant som ministören Manteuffel fann för godt att hylla. Krimkriget förhindrades icke derigenom, och Preussen, som icke ville :vära nögon förpo-t åt vestern mot Ryssland, -men ej vågade vara Rysslands bundsförvagdt mot occidenten, säg sig dömdt till en:skamlig neutralitet, som på kongressen i Paris ådrog det förödmjukelser, hvilka voro lika svåra, om icke svårare än de i Olmätz, sorgliga!i åminnelse. Inom liberala kretsar betraktas förhållandet med ojemförligt mycket större fördomsfrihet. Man anmärker, att Frankrike och Tyskland ha så mäånga-gemensamma intressen i afseende på det tör. Europa vigtigaste förhållandet, det ryska verldsrikets oappnörliga tillväxt. . Under det att det väldiga riket genom Frånkrikes och Englands gemensamma ansträngningar för nägon tid tycktes hejdas i sin oemotståndliga tillväxt, har Ryssland på de knappt nog tio år, som förflutit efter freden i Paris 1856, ej blott godtgjort sina svåra förluster, utan äfven genom lifegenskapens -uppbäfvande; anläggning af jernvägar och dylikt begynrt en: utveckling inomlands, som ytterst hastigt stärker dess krafter utåt. Kölnische Zeitung fäster i dag uppmärk samheten på den från Ryssland botande fara, som redan åter bjudit hela Enropa tröts, med fruktansvärd stränghet qvält den polska resningen och skoningslösare än någonsin börjat utbreda det ryska språket och den ryska trosläran. Den liberala tidningen påminner om, huru Ryssland år efter är förstorar sig i Asien, huru det börjat sönderstycka Kina, med sig förenar stora landsträckor längs hela sin ofantliga södra gräns samt helt nyligen genom eröfring af Samarkand eå till sägandes gjort sig till herre öfver Mellanasien. Likasom Opinion nationale tror äfven det liberala partiets organ i Preussev, att de europeiska makterna ha allt skäl att upprätta en gränsmur mot Ryssland. Detta