Aftonbladet – 14 oktober 1865, sida 3

— I eld och lågor. Från Eskilstuna berältas: För några dagar sedan tilldrog sig en händelse, som kunde ha medfört de menligaste följder, om ke rådighet och snärvaro funniis hos den person, hvarom r fråga. Det var ett åldrigt par, en aktningsvärl man med sin austru, hvilka anträdde en lustres: för att beskåda våra käcka martissöner, skarpsiyttarnes, krigiska evolutioner på Utnäslöth, er de, gemensamt med kårerna från Thorshäla m. fl. ställen hade infunnit g. Denna Jusiresa för det gamla paret blef dock på ett ganska egendomligt sätt inhiberad genom en cigarr. Fordomdags rökade gubben sin pipa, meZ,sedan det blef omodernt, förstås, ville gubbea tulja med sin tid och var inte den, som gaf en hårsmån efter, och derför lärde han sig snart att i stället för sin trefliga snugga röka cigarr. Men denna moderna id hade så när kostat honom det bästa han egde, nemligen hans kära gumma. Gubben, som sagdt är, rökte på cigarren, hvilken, högtiden till prydnad, var instucken i ett munstycke. Men, utkommen på vägen, ville han tala med en af sina vänner, som bodde strax derintill. Gubben hoppade ur vagnen och lemnade cigarren åt hustrun att hålla den, ej observerande då densamma föll ur munstycket, hvilket hon troget höll i handen. Efter blott några få minuter fick hon se och känna verkningarne; cigarren hade antändt det medörda betesfodret, som var nedlagdtivagnen och i ett ögonblick stod:o såväl vagn som gumman i eld och rök. Sjelf Iblef hon visserligen ej så särdeles skadad, men Hennes påhafda klädning, förkläde och ett medhaft paraply blefvo, som man säger, lågornas rof.