Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 3

långsamt med sin mor på terrassen. Solen sken på hennes bara hufvud. Hur rika och fjänsande hennes mörka lockar sågo ut! vilken varm och mjuk färgton i hennes unga ansigte! Hon var mogen som en persika, och hon var svartsjuk! uMå hon vara!S tänkte Antony ånyo, må hon vara! Det är tid på att jag får betala henne en gammal räkning! Han kunde icke motstå fresteisen att öka hennes qval. Han reste sig upp. Hans far sade hastigt: . Kom ihåg, min kära gosse, Beatrice är mycket skarpsynt, blottetäll dig inte. Hon är i nätet, men knyt icke till det öfver henne ännu. Jag vet nog hvad jag gör, svarade Antony kort, hvarefter han lemnade rummet och begaf sig direkte till Beatrice. Hon såg icke åt honom, men således affärdade hon honom heller icke med en af sina förnäma blickar, hvarför han gick vid hennes sida tilldess mrs Gervoise satte sig. I stället för att stanna hos sin mor, gick nu Beatrice och lutade sig emot stenbalustraden och fäste sin blick på en af springbrunnarne. Hon vill att jag skall komma till henne, tänkte Antony, svällande af triumf. Nå ja, kanske jag gör det, — kanhända. Och han gjorde det, den beskelige Antony. Han gick fram och lutade sig emot stenbalustraden bredvid henne och betraktade samma springbrunn. Beatrice vände sig om till honom med en iskall min. Mr Gervoise4, sade hon, hur kommer det till att ni lemnar ert eget hem och stannar i mitt?4 Jag lemnade mitt hem innan jag tänkte på att komma hit4, svarade Antony lugnt. Och ni har lemnat det till en tik man, som har en dotter ?5