Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 2

hade sett i hela deras smekmånadsfriskhet. Den täcka och sippa bruden, med omsorgsfulit kammadt hår och fina ärmar och halskrage, hade förändrats af samma orsaker. Mrs Rogerson hade blifvit sjuklig och håglös, och dertill mindre proper; och doktor Rogerson fann henne som vanligt sträckande sig på soffan, med en barnskara omkring sig. På mattan tumlade yngsta pojken, en omisskännelig, fastän mycket lifligare afbild af sin pappa. Min söta vän, jag medför goda nyhetert, sade doktor Rogerson, i det han satte sig suckande, — han hade vant sig att sucka åt allting; Svi få behålla huset.4 En rodnad öfverflög mrs Rogersons aftärda ansigte. t Ett nytt arrendekontrakt? frågade hon. Icke precist det, min vän; mr Gervoise kan icke gerna göra det. Husettillhör hans son, men som Gu vet, så rättar sig mr Åntony Gervoise i allt efter sin far, och en hyggligare karl än mr Gervoise har jag aldrig träffat. Kan du tänka dig, min söta vän, att han, anande våra små bekymmer, erbjöd sig att förskottera mig 20 pund för min läkarevård hos mrs Gervoise. Mrs Rogerson klarnade betydligt. tHar du redan fått pengarne?4 frågade hon. Nej, min vän. Jag kom mig icke för att taga emot dem. Men, doktor Rogerson, hur kan ni göra på det viset? Och barnen, som ingenting ha att sätta på sig. — det hörde du ju mig säga sednast i går. SMin söta vän, det är ingen tid förlorad, ty mr Gervoise framställde saken så, att jag kan få de 20 punden hvad dag jag vill. Jane, gif mig bläck och penna, sade mrs Rogerson fill sin äldsta dotter.