Aftonbladet – 12 oktober 1865, sida 3

terne. Utvandringar och grundskatter. Vv. Diskussionen på riddarhuset vid remissen af presidenten Westerstrands motion var visserligen så till vida icke af någon egentlig mörkvärdighet, som om de satser, hvilka drefvos af reformens motståndare, skulle varit några andra än dem man både förr och sedan träffat hos fienderna till all lättnad för folket; men den saknade ändock icke sina i visst afseende pikanta pointer. Bland d få, som uppträdde för reformen. framstår isynnerhet hr C. Danckwardt, hvilkens yttranden vittna om lika mycken sakkännedom som frimodighet. Han framställde också vid hr Westerstrands förslag ett amöndement, för hvilket det emellertid torde vara öfverflödigt att här redogöra, då det i allt hufvudsakligt sammanföll med hrr Almqvists och Sahlströms förut omförmälda motioner. Hr D. visade föröfrigt, att rättvisa icke alltid består i häfd och det beståndande, utan fordrar pröfning af de grunder, på hvilka hätden och det beståndande hvila; häfdem i denna fråga vore just det rutina i staten; och han uttalade sin fasta öfvertygelse, att frågan icke vidare kunde undertryckas eller låta afvisa sig; hon måste betraktas såsom en stående motion tills hon gätt igenom. Ack, han beräknade icke han, hvad vår herrliga ståndsförfattnivg visat sig kunna äst-dkomma i den vägen, huru den förmär att i långliga tider afvisa älven det, både ur rättvisans och nödvändighetens synpunkt, för alldeles oajvisligt erkända. Icke utan någon förvåning finner man bland reformens vedersakare den eljest både frisinnade och rätträdige hr Emil von Troil. Han försmådde visserligen att aulita de bnnala skäl, som från andra. håll i så rikt mätt framdrogos mot förslagets laglighet; denna erkände han utiryckligen, om ock vilkorligt; men han kunde deremot icke inse nyttan af åtgärden. Hans argumentation gick ut derpå, att ingen vinst kan genom grundskatternas minskning eller upphäfvande uppkomma för staten såsom bolag, ingen ullökning i nationalförmögenheten, ty om en blir rikare, så sker det derigenom att den andra blir fattigare; de som få gäfvorna bli rikare, men statskassan, hvari alla äro delegare, blir fattigare, och all männa tillskott bli nödvändiga, eller ock förhindras sådana skattenedsättningar, som skulle kommit alla till godo. Svagheten i denna argumentation är i ögonen fallande och framhölls äfven, ja de anförda skälen äro till och med starkare emot än för hr von Troils sats. Ty om en uedsättning blefve möjlig, så komme den ju alla till godo, utsm jorden, hvars skatter blefve oförändrade ; och om nedsättningen kunde gå ända derhän, att all bevillning blefve obehöflig, så inträdde det urgamla förhållandet, att jorden droge statens alla bördor och bolaget lefde på några bolagsmäns bekostnad. Ingen bar väl tänkt sig, att ?bolaget? skulle vinna någon ökaa fond genast och omedelbart i följd af sjelfva operationen; hvad man trott är, att denna skulle bereda möjlighet för bolaget att arbeta sig till en ökar fond, — en möjlighet, som nu är stängd genom jordens belastande med skatter, som hindra att samla en styrka, hvilken är enda vilkoret för jordens bringande till högre värde, d. v. 8. till ökande af bolagets kapital. Den egentliga riddarhusmajoriteten, med hr von Hartmansdorff i spetsen, fann naturligtvis hvarje reform i grundskatteväsendet olaglig och revolutionär, såsom innefattande rubbning i konungamakten, i presteståndets privilegier, i den enskilda eganderätten, i den allmänna beskattningen samt i indelningsverkets dyrbara klenod, och, utom dess olaglighet, förklarades reformen derjemte vara både obehöflig, skadlig och omöjlig. Någonting drabbande eller nytt söker man förgäfves i dessa slingriga deduktioner, man stöter öfverallt endast på stock-konservantismens mest utslitna loöci communes. Också vunno reformens försva rare en obestridlig möralisk seger, men de segrarne äro tyvärr icke af det slag som genast bär frukt i voteringsurnan. Såsom skäl för obehöfligheten af grundskatternas upphäfvande : androgs, att ingen lider af att fortsitta en utgift, den man vid laga fång sig iklädt och den man kan utbärda?,