Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 2

— En landshöfding om folkbeväpninger. Vid stdelandet af priserna vid täflivgsskjutninsen inom Sala skarpskyttekår yttrade landshöfdingen grefve Cronsted:: Om det också funnits tviflare, hvilka, paktadt de icke kunnat annat än gilla det stora iosterlänaska målet för skarpskytteröIsen, likväl tvekat om medlets syftesen.het, så böra i sanning dessa tviflare redan hafva förstummats af denna rörelses oerhörda framgång inom rikets alla provinser. Öferallt har skarpskytteidns stora betydelse blifvit erkänd. Folkrepresentationen har gifvit den sitt hand-lag, och nu må man väl uttala den förutsägelsen, att skarpskytterörelsens framiid är betryggad. Det säges om en stor vetenskapsman, hvilken Jyckats lösa ettstort verldshistoriskt problem, eller — med andra ord — en stor vetenskaplig fråga, att hvarje gång han sedermera tävkte derpå, blottade han sitt hufvud. Nåväl! hvem känner sig icke manad att blotia sitt hufvud vid tanken på den stora, den sköna id, som famnat fosterjorden, och på kort tid förmått genomtränga alla samhällsklasser. Min innerliga öfvertygelse är den, att vi befinna oss på en god väg för lösningen af vårt stora problem, vår stora fråga, den att för framtiden förmå trygga vår sjelltändighet — och denna väg hafva de frivilliga skarpskytteföreningarne öppnat. Dock sade jag öppnat, emedan ingen bör låta dära sig af den föreställningen, att hvad som i denna väg är gjordt och degligen göres, är för framtiden nog. Nutidenss skarp skytt är blott såningsman för den skörd, som en gång skall mogna på den svenska jorden. Det är icke han, utan de unga, hvilka gå i hans fotspår, hvilka inandas hans håg, som en gång skola lösa den stora uppgiften — inlösa det stora löftet. Det är nemligen den anda, det fosterländska sinne, som skarpskyttens föredöme ingjuter, som skall högt vittna en dag om den fosterländska betydelsen af den bana, som blifvit bruten. Då, när ungdomens uppfostran för fred. liga värf gär hand i band med dess öfning i krigiska lekar, då äro vi redan långt på vägen, den väg, på hvilken det stora pro. blemet, den stora frågan, skall fullständigt lösas — och då skall säkerligen ingen se tillbaka på den tid som nu är, utan att blot:a sitt hufvud. e a