Aftonbladet – 10 oktober 1865, sida 3

Rättegångsech Polissaker. Johanna Lovisa Åkerberg. Rörande denna bekanta bedragerska ingick i går till öfverståthållareembetet för polisärenden en skrifvelse från en i Köpenhamn bosatt svensk, som härn-dan in extenso införes: Den 26 Juni innevarande år fick jag besök af ett ej mera ungt. men välklädt och, som det tycktes, trovärdigt svenskt fruntimmer, som, för mig alldeles okändt, berättade att hon vore enka efter landtmätaren Nore i Göteborg: att hon egde huset nr 4 på Spanmålsgatan derstädes; att hon hade en der boende dotter. som vore särdeles skicklig på fortepiano; att hon jemväl vore mor till en bre äktenskapet född son, artist och boende i Paris; att hon ej sett denne son Rh 17 år och derföre satt möte med honom i öpenhamn; att hon, hitkommen, emottagit bref af innehåll att sonens resa blifvit hindrad, hvadan han anmodat henne fortsätta resan till Paris; att hon vore benägen, om jag så önskade, medtaga bref dit till sångerskan Christina Nilsson; och att, som hennes reskassa ej vore i bästa skick för den opåtänka långa resan, önskade hon af mig ett penningelån å blott 10 rdr danskt, som hon ville betala åter en månad eller tre veckor derefter och hvartörutan hon ej kunde fortsätta resan. I den förmodan att menniskan var trovärdig och ärlig lemnade jag henne lånet; men sed: rmera har jag ej hört af hvarken henne eller penningarne, Då jag förmodar att omförmälda qvinna ej var någon annan än den nu arresterade Johanna Lovisa Akerberg, har jag trott mig böra anmäla förhållandet — ej i hopp att återfå penningarne — utan att personen. derom är fråga. sannolikt utsträckte sit ströftåg till andra här boende svenskar. Enligt hvad hon uppgaf logerade hon i ett mindre hotell vid S:t Anne plads, hos en vid namn Johanna, svensk äfven, om jag e) misstager mig, boende.i huset n:r 16 eller n:r 18. Enkan Nore (eller Akerberv) syntes vara 40 år eller något deröfver; ögonen blå, håret mörkt; rsdlätt, fetlagdt ansigte; välbildad till växten och af medelmåttig längd. Af hennes klädsel lade jag ej märke till annat än att hon hade en svart yllen schal med qvartershög, besynnerlig bård rundtom. Uttalet förrådde Stockholmsdialekten. Uti en plånbok, som hon medhade, antecknade hon lånet. — I går förmiddag anmäldes å Ladugårdslands vaktkontor att liket efter skepparen Nilsson, förande storbåten Anna från Herrsby å Lidingön, påträffats i vattnet nära hästgardeskasernens sjörygga. Vid om saken hållet förhör i poliskammåsen blef det troligt att Nilss i våda, emedan han aftonen förut, då han försvann från båten, varit rusig; han hade väl kort förut sjungit: om grafven är aldrig så djup. så tager man sig en Spa men de af hans bekanta som hördes och hvilka sällskapat med honom på qvällen, förklarade enstämmigt att han varit munter som vanligt och aldraminst tänkt på döden eller att förkorta sitt lif. — A rådhusrättens sjette afdelning fortsattesi dag ransakningen med kronoarbetskarlen Pettersson, hvilken å Munkbron föröfvade illgerningen mot mängelskan Gustafsson. Petterson visade ig lika förhärdad nu som tillförne och kunde ej förmås uppgitva någon orsak till våldets förötvande. Någon ånger deröfver visar han icke, tvärtom tyckes det fortfarande förarga bonom, att han ej lyckades mörda Gustafsson. Till de flesta frågor. som rättens ordförande i dag stälde på honom, svarade han ej ens, utan teg hårdpackadt — Kalmar den 7 Oktober. Det är omnämdt, att kronolänsmannen Heeggblom reqvirerat en fotograf från Kalmar till Kråxmåla. för att möjligtvis i den mördades ögon upptäcka mördaren. Liket var så gammalt, att det hade börjat unde.gå förvandling och likmaskar hade redan angripit högra ögat. Mördarens bild kunde under sådana förhållanden ej afspeglas i den dödes ögon; men hr Häggblom kallade till si den person, han misstänkte vara mördaren, och vid åsynen af fotogrammet, erkände han sitt brott, hvilket erkännande han vidhöjll vid ur tima ting i Staby den 4 d:s. Fotograummet, tar get i förstorad skala och tydligen äskådliggörande dödsångsten hos den mördade, är verkligen hemskt att betrakta.