Aftonbladet – 10 oktober 1865, sida 2

stadens brandväsen år 1858 uppgingo till 7 riksduler danskt, för gatlysningen till 127 :ksdaler. Alla dylika ntgitter bestridas dels genom de inflytande frivilliga bidragen, dels zenom inkomsterna af de indusirella anlägoningar, som drifvas för menighetens räk ning. I de tvenne uppfostringsanstalterna, eu för gossar och en för flickor, finnus för varande ett icke obetydligt antal elever, äfven från utlandet, Efter ett från OChristiansteldt ha färdats ågot öfver en nil genom det vackrasie landskap, rikt på bördiga fält, omgifna af lefvande häckar, samt på sköna boklundar, kommer man till Haderslev. Här är allt, med undantag af några få rasande anhän vare al Augustenburgaren, dansktalande och dansksinnadt. Allmogen i dessa trakter förstår icke ett ord tys men ändock finner man öfverallt snslagna hvarjehanda ?varoiosat? och tillkannegifvanden, hvilkas inne håll gär förloradt, ehuru meningen nator vis skuile vara, att man skulle taga kän nedom derom och rätta sig derefter. Alla nan bli likaledes förtyskade, så attlandihefolkninge: alls icke kan känna igen dem. Detta förityskande framkallar i blutt för argelse, utan n åtlöje. På en mängd vägstolpar omkring staden hade vederhbörande låtit förvandla namnet Haderslev till Hadersleben; men sedermera ha böuderna iterigen öfverallt regelmessigt utstrukit fin: delsen bea, så utt der endast står IHadersle. Vid inträdet i staden upptäcktes gevast kringstrykande individer at den derstiädes förlagda preussiska infanteribataljonen, Soldaterna sågoisin släpmundering mer än tarfliga ut, vill en del med stora, i färgen något divergerande lappar på knäna; men så voro officerarne så mycaet mera spanska al sig. Dei var mig alldeles omöjligt att återhalla ett småleende, då jag såg de-sa enörda, styfva, ocn i sin egen tunke oändligt martialiska och imponerande herrar spavkulera med afmätta och graviteuska steg på Store Papegöjen? en af Haderslevs praktgator, som nu blifvit omdöpt till ?Grosse Papageienstrasse?. Som postdiligensen här endast höll en kort stund, ver icke tillfälle till vidlyftiga betraktelser eller iakttagelser. Efter ett par immars färd vesterut på stora Ribe lands vägen, kommer man till Vojens etation (i närheten af Be vtofte, der den slesvigske pairioten, den kloke och intelligente bonden Hans Kryger, har sin boning.) Den slesvigska jernvägen är besynnerligt nog dragen midt igenom de temligen öde hedsträckningar, som löpa längs hela hulfön ä desa midt, i stället för att med hvarandra förbinda de blomstrande städerna vid de fjordar, som skära in uti den fruktbara östsidan. Såsom äl härför hörde jag uppgifvas, att expropriationskostoaden längre österut skulle bi vit for dyr. Nu få Haderslev och Ansbenraa byg a bibanor, den förra till Vojens, den svdnare till Rödekro, och Flensborg har reden sin färdig från den 8. k. nordslesvigska korsstationen. Fratiken tycktes icke vara särdeles stor, med undantag af tredje klassens passagerare, hvilkas antal icke var ringa. tredje klassens kupger stego gensdarmer in och medföljde tåget, förmodligen för att tillse, att inga danska patriotiska sånger skulle sjungas eller andra dylika Polaglighejer? ega rum. På färden våg jug ingenting märkligt, om jag undsntager en syn, som ou förefaller mig lika besynnerlig, som då g för 17 år sedan för första gången sär nägonting sädant: en slesvigek bondflicka, som var ute och spatserade på marken, klädd I ganska moderna hatt, parasoll och — träskor. I Flensborg, dit jag kom i går e. m. kl. 25, har jag redsu på några få timmar haft mycket af intresse att se och erfara, hvarom g dock mäste uppskjuta att meddela mig ill nästa gång. Jeg har naturligtvis tagi in i det hotell, eom eges ar den bekanta fru Resech, som under krigstiden utvecklade en tå oförtruten och energisk välvilja mol illa danska och svenska fångar och särade, Förmodiigen till följd af sina danska tänkesätt har hon blifvit hedrad med en prussk vaktpost utanför sitt hus. Dennessvartvita skyllerkur står nättopp utanför mitt fönster och vid mera tvära väadningar, som soldaten understvndom gör, är han nära leran ait sticka besjonelispersen in genom rutan. Detta skall emellertid icke störa min indakt vid fortsätningen af detta bref, hvilken jag i afton skell sända er från Altona ller Hamburg. ENTER Times innehåller en artikel om fenierna, hvar; tidninven hoetecknar MA NnNQVÄr Nin.