Aftonbladet – 10 oktober 1865, sida 2

BEATRICE. Foman i ivenne delar. Juilo Kavanagh. Hennes ord bröta den förtrollning, som den målning hon hade gjort redan höll på alt vaiva kring Gilberts hjerta. 7N . Beatrice? sade han sorgset, men med tasihet. Jag är en svag dödlig och kunde inte motstå en aådan frestelse. Vi mäste skiljas och, Beatrice, du mäste vara fri. Du är ett barn i fråga om erfarenhet af Ifvet och du skull inte vara fästad vid ig. Misstörstå mivs ej. Om jvg inte kan dg, skoll jag ej äkta nägon qvinna, Jag bar inte haft mer än en Beatrice i det fromfarva, och jog vill inre ha en annan Beatrice i det kommande ; men du skall vara fri, Beatrice. Beatrice tog två steg tillhaka och kastade på hovom en flammaode blick. ?Da älskar mig ej! ropade hon häftigt; Pdu nar eldrig älskat mig. Om jag är fri, så är du det ältv.n. Om jag inte är bunden vid div, så vill jag inte att du skall vara buuden vid mig !? Gilbert utsträckte sin arm och drog henne åter intill sig. Bvatrice! Beatrice, min älskling !? sade han, huru kan du så misekänna mig? Jag älskar dig oäveligt högre än jag kan utsäga, men det är inte alllid kärlekens öde at vara lycklig. Har du glömt huru vi skil4) Se A. B. n:r 183-197, 199, MT 209; 211-—218, 218—222, 231, 20 233.