Aftonbladet – 9 oktober 1865, sida 2

valtningsstyrelsen skjuter ifrån sig den speciella räkenskapsgranskningen, hvilken förr ålegat krigskallegium, om ej. såsom vi förut! antydt, löceregcleringen för armeförvaltnin gen så upj att på gskollegii etat inga medel var för revisionstjenstemännens aflöni j För detta arrangement har emellertid kommissionen kastat Ötverhord den vigtiga och verkligen fullkomligt riktiga princip. hvarpå k. förordningen den 11 Dec. 1830 hvilar — den nemligen att alla f valtningar skola resolvera öfver de anmärkningar, som göras vid underordnades räkningar innan de till kammarrätten aflemnas. Men principen i denna författning har i den förevarande frågan blifvit så föga påaktad, att kommissionen tilltörser sig? K. M:ts bifall till hvad som föreslagits, en önskan, som antagit hela karakteren af ett anspråk. Det är dock — vi hoppas det — föga sannolikt att regeringen skall gå ett sådant anspråk till mötes och kullkasta en af henne sjelf utialnd princip framför allt af vigt vid det förvaltningsverk, som omhänderhar hela landtförsvarsmaterielen och hela fjerde hufvudtitelns anslag. Kammarrätten framställer i sitt förträ liga utlåtande en id, som det vore hgl gen önskvärdt att statsmakterna ville tillegna sig och i stort realisera. Denna id har den synnerliga förtjensten att vara både enkel och praktisk. Vi tillåta ass att begagna kammarrättens egna ord: Det vore med hänsigt till de administrativa embetsverken önskligt, att underlydandes tillgöranden kunde af förvaltningsstyrelsen tidigare öfvervakas än nu sker, — att äfven under redog relseårets lopp kunde tid efter annan beredas en fullständig ölversigt af förvaltningers gäng. att salunda för styrelsen kunde underlättas mö ligheten att med säkerhet. kraft och enhet leda förvaltningen i dess olika delar, — samt att, efter redogörelseårets utgång. det hela kunde sammanfattas genom ett bokslut, som bletve fullbordadt vida tidigare än nu, då t. ex. krigskollegii hutvudbok icke aflemnas förr än ett år efter redogörelseärets slut. Om än härutinnan nu befintliga olägenheter, ehuru de utan tvitvel kunna 1 viss mån förminskas, lik måste till en större del tortfara intilldess förändring åstadkommits uti åtskilliga sedan äldre tider qvarstående. med ett enkelt och erskådligt redogtö relsesätt oförenliga förhållanden torde dock ofvannämnde för administrationen vigtiga mål emellerud icke böra lemnas ur sigte genom beträdande af en väg, som icke förer dit.? Det här ofvan antydda förhållande, att krigskollegii huivudbok icke aflemnas förrän ett är elter redogörelseärets slut, har kammarrätlen endast anfört exempelvis; men det gäller icke ensamt för nämnde kollevium, utan för flera andra verk. ÖOlägenheterna deraf äro dock så påfallande, och den framställning, rättare sogdt den vick som kammarrätten lemnat huru dessa olä g-nhe:er böra afbjelpas, är så enkel och praktisk, att den förijenar synnerlig upp märkaanm hat f nos ne.