Aftonbladet – 9 oktober 1865, sida 2

,) Såsom stöd för förslaget att granskningen af de räkenskaper som omfatta fjerde hufvudtiteln bör inom den nybildade armåförvaltniogen helt och hållet upphöra, och ensamt till kammarrättens revisionsdepartement förläggas, har kommisionen hufvudsakligen anfört: dels att kommissionen icke kunde finna något giltigt skäl hvarför de räkenskaper, som inom krigskollegium blitvit specielt granskade, borde hos en central krigsförvaltning fullstävdigare revideras än de mänga andra redogörelser och persedlar, som pu hos krigskolleg um underkastats endast de mindre omfattaude debiterin: sgrenskningen. dels att det synes vara både i principen Jriktigare och till mera enhet i redovisningsoch revisionsväsendet ledande, att alla landt försvarets årsredogörelser direkte insändas till kammarrätten för att ensamt i dess re visionsdepartement varda fullständigt granskade, och dels att armeförvaltningen, med de många i sednare tider tillkomna eller föreslagna, förändrade eller nya inrättningar till landtförsvarets ökande, behöfde i frymtiden långt mer än hittills skiljas från egenskapen att vara elt revisionsverk i vidsträcktare män, än som erfordras för förvaltnirgens egna åtgärder och beslut i fråga om medels och I persedlars anordning. Sedan vi nu meddelat motiverna för kommissionens oftaberörda förslag, vilja vi i mmandrag redogöra för hvad kammarrätten deremot antört, och dertill för egen del foga några reflexioner. Hvarje särskild förvaltnings räkning anser kammarrätten böra betraktas saom blott en del af den redogörelse, hvilken förvaltningsstyrelsen afgifver inför ce dertill å statens vägnar förordnade myrdigheter. De I särskilda redogörarse äro endust de omedelbara verkställarne, som af styrelsen under dess ledning och tillsyn för törvaltningevs ändamäl becagnas. En hvar af dem insänI der sin redogörelse till styrelsen, som vakur öfver densammas riktighet, sammanförer de olika redovisningarne till ett helt, och framlägger huru den åt styrelsen anförtrodda förvaltnivg i hela dess omfattning företer sig i hvad som blifvit tillgjordt och äåstadkommits. Det ärr. dogörarne, som närmast redovisa inför förvaltningsstyrelsen, och styrelsen, som aflagger räkenskap iniör staten. Det år således uppenbart attstyrelsen bör , ega det största intresset att förvaltnivgen i. alla dess olika riktningar skall uppfylla sitt. ändamäl. Deraf följer ock att det för sty-. relsen sjelf är af siörsta vigt att samtlige, l i J E a underlydande behörigen fullgjort hvad dem ålegat. Till hufvudsaklig del kan detta efterses just derigenom att hos förvaltningsstyrelsen anställes granskning af redogöra rens insända räkningar, emedan dessa innehålla de skriftliga bevisen för hvad de verkstallt ; . men deremot, utan en sådan granskning. skulle styrelsen vara beröfvad det verksam, maste medlet att förskaffa sig kännedom-, huruvida de, till redogörarnes efterrättelse, . gifna föreskrifter blifvit iakttagna. Det är, uppenbart att ingen förvaltningsstyrelse kan , undvara denna räkenskapsgranskning, och , såsom en särdeles talande omständighet bör , läggas märke till, att ej något enda af admi-, nisltrationens centrala embetsverk, icke heller, at dem för hvilka instruktioner i sednaste , tider blifvit fastställda, är i saknad af till; fälle till dylik granskning af sina underly; dandes räkningar, innan förvaltningsredogörelsen i sin helhet afsändes till allmän re-; vision hos kammarrätten. År det då rimligt att armeförvaltningen. ; som förfogar öfver hela fjerde hufvudtitelns anslag, skulle kunna och vilja afnända sig S den enda och tillförlitliga utvägen att kon-s trollera verkställigheten af sina egna före-r skrifter? Ar det rimligt att för denna för1 r I r valtningsstyrelse skulle göras ett undantag från den i k. förordningen den 11 Dec. 1830 uttryckligt meddelade föreskrift, att alla förvaltningar ega att resolvera öfver de anmärkningar, som göras vid underordf nades räkningar innan de till kammarrät-. ten aflemnas? Skulle väl denna löreskrift, som påtagligen är tillkommen i det välhetänkta synemålet, att hvarje sådant em1 betsverk skall kunna rätta förelupna felaktigheter och fullständiga sin egen redogörelse inför staten — icke vara behöflig för den styreise, som förvaltar flera millioner fi rdr och än flera millioners värde? Är välld tör frångåendet af en så vigtig princip den fi omständigheten tilltyllestgörande att kom-s: missionen vill bereda armeforvaltningen nä-n gon lättnad i bestyr, som utötvas af anla dra mindre maktpåliggande embetsverk? — ft Vi finna det derföre i hög grad lotvärdt d att kammarrätten utan tvekan uppträdt för n vidmakthållandet af en vigtig princip i vär få förvaltning, om hvars stora betydelse kommissionen — så synes det nästan — icke egt d kännedom, eller icke ansett sig skyldig att behörigt respektera. Vi taga också för alldeles gifvet att regeringen vid frågans pröfniog skall lägga synnerlig vigt vid kamI marrättens uttalade åsigt: Satt armeförvaltningen icke kan upphöra att vara ett revisionsverk i den mening, att denna förvaltning skulle undvara att sjelf hålla handP öfver sina redogörares åtgärder.? Och märkligt sr: kommissionen har äfven k insett huru angeläget det är att armåeförvalth ningen utan längre uppskof må erhälla känne) dom om aina redogörares åtgärder. I kommisi sionens förslag ingår nemligen att, derest det ji vinner regeringens bifall, skall armåförvalt! ningen ega räitighet att från redogörare,? eller den öfver honom närmast stående! myndighet, infordra de upplysningar ur reO! dogörelserna som blitva nödiga för armeför. valtningens egen bokföring och bokslut, eller som eljest för kännedom af landtförsvarets medcelsoch persedelbehållningar å erfordras. Det är påtagligt att denna framde ställning tillkommit såsom en följd af det förändrade sättet för redovisning af anslagen till landtförsvaret; men deraf framgår sj likaledes synbart den absoluta nödvändig-,öt heten för förvaltningsstyrelsen, att sjelf de mottaga underordnades redogörelser, för t så tillse dem samt af dessa handlingar in55 hemta erforderliga upplysningar. Men huru ar skall väl armförvaliningen alltid nöjaktigt rö kunna kontrollera riktigheten af underordke nades uppgilter, då granskning af redogö. Im