Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 3

Borta och hemma. Les dieux sen vont. När titanerna förr i verlden ville storma Olympen, så staplade de Pelion på Ossa; sådana krafter stodo dem till buds, och ändock blefvo Olympens oudar dem öfvermäktiga. Men hvad som BS misslyckades för den hundraarmade Briare .s och hane bröder, det åstadkommer i vära dagar en liten obetydlig vicekonung med helt enkla, ja man må väl säga simpla medel: han röker ut Olympens gudar, behand lar dem ungefär som en vanlig bikupa. Kan man tänka sig ett värre nidingsdåd, ett förfärligare helgerån, än aw Zinmuta? Olymen för bearbetande af stenkolsgrufvor, att låta det mystiska skimmer, den poetiska doft, som omsaväfvat gudarnes klassiska bostad, undanträngas af stinkande stenkolsrök och kanske expropriera den plats, der molnskockaren sjelf tronade, för att anslå den till boställe åt en gruffogde! Men det är helt och hållet i kostymen. Poeterna sjelfva ha redan förvandlat der Castaliska källan till ett slags Årstavik, hvarur de hemta sit vattenledningsvatten. Det fattas nu bara att på Pindus eller Parnassus anlägges en pudretifabrika så kunna gudarne sedan helsa em? och sjunga med narren i FTrettondagsafton? : e En god stund redan vår verld hållit ut, Hållihå, uti storm och i regn, Nå, det är detsamma; vårt spel är slut... men skulle vi dödlige yttra vår tanke om saken, så torde kanske mången ibland oss tycka, att Pindus kan vara rätt så lämplig lats för en pudrettfabrik, som — Stora arnhusets gårdstomt. Den nyss anförda strofen skulle jag ä vi ja rekommendera i vänlig åtanke hos våra snart sammanträdande ständer, så framt de — det Gud gifve! — skulle befinnas hugade att sjunga på sista versen. Och något annat är väl icke gerna tänkbart edan af det skälet, att det bör kännes bra genant att gripa tag i ryggstöden för att kunna hålla sig qvar som förmenta målsmän för en nation, hvilken, hittills i all vänlighet, anmodat dem att utrymma platsen. Redan detta borde väl, som sagdt, vara ett bevekande skäl, i fall något annat behöfdes än omtanken för det allmänna bästa. Visserligen säg man för ett par dagar sedan en tidning påstå, att det är en Puppoffring? sm man begär af en del af den nuvarande representationen; men det påståendet lär väl icke af många tagas för mera än det är värdt, då det kommer från en tidning, som af de stridiga intressena mellan sina båda litteree? stundom bringas i den sorgliga nödvändigheten att stomma på målet. Att hvad som erkännes vara nyttigt för det stora hela, för samhället, äfven mäste vara nyttigt för hvar och en af dess delar, och således, rätt forstådt, icke för någon kan innebära en ?uppoffring?, är väl eljest en så enkel och klar sak, att till och med en liten gosse kan begripa det. Säga hvad man vill?, så är och blir just detta en sanning. Oefterrättligheten af det nuvarande representationssättet är mångfaldigt ådagalagd, och ex af dess många 7sidor? kommer just nu att som bjertast framstå i följd af en i hufvudstaden vald ledamots af presteståndet i gårinträffade dödsfall. Stockholms stads konsistorium skall således anställa nytt val. Dette går under vanliga förhållanden så tl, att sex eller sju personer slå sig ned för att åbland sig välja två, som skola vara ombud