Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 3

i stället för ringklocka till efterlefnad kungjor: des, och intill ifrågavarande tilldragelse var p utrikes sjöresa stadt, skäligen icke kan läggas detta fartygs beftälhafvare till last, helst styrkt är, att ringklocka der blifvit å föreskrifna tider använd, och det icke kunnat utrönas, att misthoins begagnande på Tyfon vid tillfället varit bättre ledande till det med dessa signalljud tydligen afsedda ändamål, att särdeles under rådande dimma eller så kalladt sjömörker, då skenet från signallanterna icke kan nog långt framtränga, bereda andra seglare. på -fara för ombordläggning. Fördenskull och då de från genkärandesidan framställda anmärkningar, hvarmed särskildt åsyftats visa, att på Hebe icke hållits nödig utkik, vederläggas af styrmannen Svennings och matrosen Nils Andreasens sammanstämmande vittnesmål, att de, stående på backen, upptäckt det andra fartyget samtidigt med det att enahanda upptäckt gjorts från Tyfon; så, enär skäl icke heller eljest förekommit, att befälhafvaren å någondera sidan försummat honom åliggandeiakttage:ser för upptäckande och tillkännagifvande af sådan fara, som omförmäld är, finner rådhusrätten något ansvar för ifrågavarande sammansegling icke kunna på sådan -grund den ene. eller andre åläggas. Och emedan i fråga, huruvida de seglande rättat fartygens manövrering efter de föreskrifter, hvilka vid yppadt äfventyr af ombordläggning följas bort, dels ostridigt är, att sammanseglingen inträffat före solens uppgång på morgonen den 15 Oktober 1863 under rådande sjömörker och ombytlig vind, dels äfven förekommer, att ehuru på ed afhörda vittnen. tillhörande skeppet Hebes besättning, förmält sig anse tiden för upp: täckten af det andra fartyget intill sammanstötningen hafva utgjort 3 minuter och derutöfver, ej mindre samma vittnen derjemte, än de, hvilka på vederdelosidan blifvit härom hörda, dessa sednare, utan att uppgifva någon viss tidslängd, sammanstämmande intygat, såväl att fartygens afstånd från hvarandra vid upptäckten utgjort endast två eller tre skeppslängder. som ätven att de framskridit med en hastighet af 6 å 7 engelska mil i timman, efter hvilka grunder, i stöd af den öfvervägande bevisning, som derom förebringats, antagas måste, att den ifrågasatta tidslängden icke uppgått till mer. än, 15-sekunder; ty och då hvarken vittnenas eller befälhafvarnes egen uppfattning af det andra fartygets läge och kurs under anförda omständigheter och tidsförlopp kan, vid bristande öfverensstämmelse i uppgifterna derom, för tillförlitlig anses, samt följaktligen icke heller den bevisning, parterna å ömse sidor sökt åstadkomma för styrkande af hvarderas från . den andra skiljaktiga utsagor om de förhållanden, hvilka bort tagas till-ledning för fartygens manövrering, läggas till grund för. något bedömande af den enas eller andras vållande: till. omstämda skadan, genom felaktig tillämpning af sistnämnda föresknifter, finner vid sådant förhållande och då i allt fall så mycket mindre får antagas, att ofvanberörde korta tid, utan befälhafvarens försummelse eller oskicklighet utgjort tillräckligt rådrum för manöverns bestämmande, som de å begge sidor för deras sakkunnighet i mälet hörde personer, ehuru eljest 1 väsentliga delar sins emellan strdiga, likväl derutinnan sammanstämt, att de, i anseende till fartygens korta afstånd från hvarandra och deras uppgifna fart, ansett föga troligt, att ombordläggningen kunnat undvikas, rådhusrät. ten, med jemväl hemtadt stöd af hvad ofvan i afseende på farans upptäckande och tillkännagifvande yttradt blifvit, ombordläggningen vara att hänföra till de fall, då sådan icke hindras kunnat, samt pröfvar förthy rättvist stadga, det skall. jemlikt 8 kapitlet sjölagen af den 12 Juni 1667 samt 8 art. 1 kongl. försäkringsoch haveristadgan af den 2 Oktober 1750, skadan på begge skeppen och deras laddning samman: slås och beräknas, samt hvartdera draga sin andel deraf efter skeppets och laddningens värden, jemte :fraktpenningarne, i följd hvaraf parter. nes å ömse sidor väckta anspråk på större skadeersättning, än som efter denna grund belöper, ogillas. Beträffande värdet af de genom ombordläggningen å fartygen åkomna skador, förklarar rätten att besigtningtningsmännens uppskattning dervid skall läggas till grund, och ej af parterna ingifna räkningar, samt fastställer värdet af den å Hebe förersakade skada till de i besigtningsbeviset utförda särskilda belopp eller tillsammans 26,166 rdr 70 öre rmt, samt skadan å Tyfon till det af besigtningsmännen, utan beräkning af kostnaden för ny metallförhydning, enär behofvet deraf ej visats ha förorsakats af ombordläg d ningen, till 2977 rdr samma mynt, förklarande rätten derjemte att, då anspråk för skada å fartygens laddningar icke blifvit gjord, något yttrande derom ej erfordras. Hvad åter värdet ej minde af sjelfva fartygen än hvartdera vid tillfället inrehafda last och de fraktpenningar, som derför betingats, angår, skola dessa värden bestämmas efter fartygens beskaffenhet, då sammanstiötningen timade; och som visadt blifvit det Hebe då vant mot sjöskada försäkradt till 15,000 norska speciedaler och Tyfon till 50.000 rdr svenskt riksmynt, äfvensom att Hebes innehafda last uppgått till 1051 9I sh. 4 pence och den derför betinfade frakten utgjort 1111 13 sh. sterling, 1wvaremot det icke uppgifvits eller visats, att Tyfon inneh ft last, som kan med derför belöpande frakt något värde åsättas, förklaras parterna skyldige att vidkännas ersättning, hufvudkäranderne med så stor andel af sjöskadornas sammanlagda värden, 32.145 rdr öre. rmt, som 15,000 norska speciedaler och 2163 2 sh. 4 pence sterling, efter kurs som var gällande den 15 Okt. 1863, tillsammans utgöra af det sålunda uträknade belopp i svenskt mynt sammanlagdt med skeppet Tyfons värde 50,000 rdr s. m., och genkäranderne med återstoden; och förpligtas parterna på den sida, hvars sålunda bestämda andel i ersättningssumman öfverstiger ofvan utsatta värde af skadan å dess fartyg att till vederparten genast utbetala skilnaden jemte 5 procents ränta derå, räknadt från den dag, då stämningen i målet sist bort tillställas; blifvande vid sådan utgång af saken rättegångskostnaderna qvittade parterna emellan,? Båda parterna hafva fullföljt målet hos hof. rätten, på hvars pröfning det för närvarandär beroende. . — En artillerist vid namn Olof Lindroth, föll i går förmiddag å Hötorget på det orådet att ta häst och åkdon ifrån mjölkbudet från Tomteberga i Jerfälla socken, medan detsamma för en kort stund ingått uti ett hus. På Appelbergsgatan utbjöd han det tagna till salu, och be. gärde först 60 rdr, men nedsatte genast priset till hälften af nämnda summa. Som den Person, med hvilken han ville inlåta sig i handel, var en poliskonstapel, dock för tillfället civilklädd blef artilleristen straxt afförd till traktens vaktkontor, der han, sedan han fått sofva ruset af sig, emedan han var betydligt ötverlastad fire