Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 3

On sträckt sitt lefnadssätt ojemförligt utöfver hvad det förut varit? Kultur-historisk krönika. Det är vår afsigt att då och då lemna en samlad öfversigt öfver bildningens gåvg och utveckling inom samtidens förnämsta samhällen. Vi göra dermed början i dag. Spanien synes åter en gäng vilja marschera i framskridetakt. Sjelfva den ?fromma?(!) drottningen inser nu vådan af ett längre envisande mot tidens bildningsfordringar. Presterskapet åter framstår som dödsfiende till all utveckling. Samtlge biskopar, utom två, ha protesterat mot Italiens erkännande. Folkets stora flertal visar sig dock likgil:igt vid presternas bullrande saturnalier; men man ser hvad presterskapet skulle göra, om det förmådde något. Hur vät behöfs dock här en upplyst regering? Genom det bourbonska herrskapets omsorger är okunnigheten hos detta af naturen så högt begåfvade folk så väl konserverad, att i flera provinser 95 procent af befolkningen hvarken kan läsa eller skritva. Akerbruket bedrifves som i mörkaste medeltiden. Nya uppfinningar anses som djefvulskonster. genom alla träds uthuggning. Det vore lätt att delvis få ängsvattning ur floderna och ale skutfart, men allt försammas. Till allt Trance. Nu ändtligen synes nya ministeren betänkt på inrättande af folkskolor och på en rad af materiela förbättringar, under presternas förbannelser. Två biskopar äro anklagade för smädelser. En prest i Sevillas förnämsta kyrka förbannade från predikstolen reformpartiet, Italiens erkännande, pressen och telegraferna samt väckte derigenom i sjelfva kyrkan en rangerad batalj mellan dem som ville drifva honom ned och försvara honom, tills polisen måste frakta bort honom. Qvinfolken äro ännu i presternas garn och bestorma drottningen med petitioner. Omkring hundra trosifriga charmanta damer började sin petition dermed, att undertecknarinnorna bekände s:g ej ega något emdöme om sjelfva stridsfrågan. 000 äro de protesterande mot Italiens erkännande. Italien. Romerska kyrkan ser sig alltmer dritven till pclitisk verksamhet med försummande af den religiösa. Den söker bilda ett stort konservativt katolskt parti för upprätthållande af påfvens politiska makt. Paf ens och kungens försoning står än i vida iltet, trots alla försäkringar och Buoncompagnis nit. serligen ej på allvar. I Modena har ett stort påfvefiendtligt möte egt rum, der påfven och katolicismen framställdes som Tia-! liens och mensklighetens olycka och de närvarande uppmanades att skilja sig från denna förderfliga religion. Likväl ha de italienska protcstanternas ansträngningar för protestantismens utbredning haft ringa framgång. I Milano ha de grundat en naliensk tidning Il raccoglitore evangelico (den evangeliska uppbyggelsen). Contemporance gör härvid en karakteristisk anmärkning: lienska språket är ej egnadt att tjena protestantismen till organ; ett så uteslutande poetiskt, bildrikt och af katolicismen genomdränkt språk kan ej lätt lämpas för dystra och tröstlösa läror, man kan ej dekatolicera det, utan att vanställa det.? Anmärkningsvärdt är, att just i södra Italien dödsstraffet blir allt mer hatadt. I Savona kunde vid en afrättning bödeln knappt skyddas för folket. I Messina blef bödeln mördad och denna lysande handling af humanitet firades med illumination. Bland tiggarmunkarne herrskar en stor jäsning mot påfven. Denna orden har alltid visat en viss sjelfständighet. Frankrike. — Vietor Hugo har erhållit 120,000 franes för sin nya roman ?Hafvets arbetare?. Hans nya dram Torquemada? är riktad mot spanska inqvisitionen. Skolfrågan är nu nästan det enda man här lifligare intresserar sig för. General-inspektörn för folkundervisningen, J. M. Baudvin, har utgifvit en berättelse om folkskolorna i Tyskland, Belgien och Schweiz, deri han visar Frankrikes underlägsenhet och säger sig vilja utrota den patriotiska egenkärleken, som tror allt vara förträffligt och är det största hindret för de genomgripande förbättringar, som äro nödiga och fordras af nya tiden. Äfven här har man att kämpa med presternas sega motstånd. Än-tligen, skrifver Julius Martin i en märklig berättelse om folkundervisningen, ?har man kommit derhän, att bästa medlet att fylla skolorna med barn är utbredningen af smak för läsning bland de äldre.? I Elsass har man bildat en Franklinlförening? för anskaffande af god folkläsning, hvars ordiörande är den berömde akademikern Boussingault. Ett säkert bildningens baksteg visar den tilltagande förkärleken för råa nöjen, såsom tjurläktningar. Vid en sådan dogo på platsen 16 hästar och 13 tjurar. En vanmäktig protest af föreningen mot ujurplågeri är det enda som skett i motsatt anda. I Rouen skall Orleanska Jungfruns stod resas på statens bekostnad. England. Efter Jacobson, som blifvit biskoj Oxford. tessor i Hans landsmän, säger I Times, ställa honom som orientalist bredvid -I Gessning och Ewald, men han är mera or-Itodox. Han har utgifvit en ötversältning från syriskan af nägra Cyrilli från Alexan dria verk samt af Joh.:nnis från Ephesus kyrkohistoria (ar Curetons handskrifter) och är nu sysselsatt med en ny bearbetning af Castelli syriska lexikon. — Den katedral, som katolikerna skola bygga till minne af kardinal Wiseman, kommer att ligga midt emot Green-Park, der nu Cambr:dge-House, lord Palmerstons bostad, står, hvilket med första skall rifvas. Kyrkan skall kosta 250,000 . — Evangeliska alliansen hade sammanträde i Hull 27—29 Sept. — Gladstone har uttalat sig för den religiösa lik ställigheten. — En komite har bildats, för att betala den frikände biskop Colensos höga rättegångskostnad, af flera utmärkta mön såsom doktor Temple, sir John Bowring, M. Stanley, lord Amberlay, Ch. Dickens, Parslkningar ; Torncaloem Landet förtorkas : detta är okunnigheten skull?, säger! Radikalerna göra allt möjligt! att hindra den och jesuiterna vilja den visIta: ) i Chester, har v. bibliotekarien vid Bodleianum, Payne Smith, blifvit teol. pro