Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 2

as öfverläggningar? Ponera, att någon inflyelserik och mindre grannlaga medlem af ommunalstyrelsen vill genomdrifva ett belut, som antingen i sig sjelft är olagligt ch kan drabbas af mer eller mindre allarsamt ansvar, eller som åtminstone är ådant, att det strängt ogillas af den allnänna meningen inom kommunen. Han jehötver blott, ifall han vill skaffa ?de tecenoförbidande nentrer? till anhängare ät in mening, framhålla den omständigheten, tt, huru man än vid frågans möjliga atsörande genom votering röstar, kan röstningen ändock aldrig rätt kontrolleras; ty kulle det komma att gälla vare sig laga insvar eller ansvar inför den allmänna mevingens ogillande domstol, så kan man, vär vidräkningen kommer, tryggt rädda sig vakom hvilken som helst af de i sjelfva verket anonyma meningar, hvarom voteringsyrotokollet upplyser, oafsedt, om man söser sitt skydd hos den mening, man beordrat, eller hos den, man bekämpat. Man kan derigenom få handtlangare, som äro Psäkra i voteringen?, äfven i den öppna, såvida nemligen denna icke är mer öppen, in att den nästan omedelbart efter voteringsordets utsägande riktigt väl sopar igen spåren efter mannen, hvilken en gång står men icke behöfver allt framgent stå bakom sitt ord. I alla händelser kan man ej med säkerhet kontrollera vidden al den röstvöfvervigt, som bestämt ett beslut, ifall man beröfvar protokollet förmågan att derom förvisso upplysa. Det ligger något förnärmande mot den allmänna rättskänslan i ett förlarande, som åvägabringar en sorts hem: lighetsmakeri i handlingar, hvilka äro ämnade att vara offentliga och för den allmänna kontrollen tillgängliga, men i sjelfva verket icke blifva det lävgre än för det ögonblick, då de utföras, ja icke ens då lemna fullt säkra garantier för att vara sanningsenligt tillgängliga. Och hvad värde har ett protokoll, om det ej återgifver förhandlingarne så, som de i verkligheten föregått, och hvad skilnad skall ett protokoll kunna göra emellan öppen och sluten votering, om det för begge upptager blott de olika meningarnes röstsumma? Kan det vara så menadt, att lagstiftningen skall föreskrifva två alldeles motsatta arter af vo teringar, men att lagtillämpningens akter skola få behandla dessa båda så, som om elldeles ingen skilnad i verkligheten egt rum dem emellan? Den invändningen, att reservationsrätten tillräckligt skydder en minoritet i ett beslutande kollegium, är naturligtvis obefogad. Ty om så vore, skulle ju en hos det beslutade kollegiet yppad meningsolikhet vara att anse icke säsom en skiljaktighet emellan majoritet och minorilet utan emellan majoritet och reservanter, en skilvad, hvarom enhvar, som har någon bekantskap med formerna för kollegiala öfverläggningar och beslut, icke behölver undervisas. Häraf är tydligt, at med det förfarande uti ifrågavarande fall, som de lundensiske stads:nllmäktiges majoritet tillåtit sig, trassel och oordning kunna och måste väållas äfven i fall, då sådanv kunvat och bort undvikas. Och säkert är, alt dylikt icke är egvadt att i kommunala angelägenheter alstra förtroende kommu nens medlemmar emellan. Men vår kom munalsgstiftning omfattar en för nationer allt för dyrbar inrättning, för att man mec liknöjdhet skulle kunna åse, att den bort fuskas genom elarivig tillämpning eller för viänges till ett sitt ändamål motverkande godtycklighetsoch slumpsystem, och der för hafva vi velat gifva oflentlighetens be lysping åt det ifrågavarande besvärsmålet Vi hoppas, att landshöfdingeembetets Malmöhus län beteende i frågan får der dementi, det förtjenar.