Aftonbladet – 5 oktober 1865, sida 3

Ste SyYNnNERISt djup, ty lartygen voro del tiden icke så stora som nu. EOnder tider nas lopp, under de våldsamma revolutione och strider, som tillintetgjorde det ep ka folket och den egyptiska kultu ren, förföll denna kanal, som ingen höl vid makt. Hvilken kanal skulle väl ocksi kunna utan underhåll ega bestånd under år tusenden? Man kan med skäl förvånas öf ver att icke hvarje spår deraf är försvun net. — Om verkningarse af flygsanden vore så svåra som Suez-kanalens motståndare ha påstått, skulle omöjligen en kanal, som -gräfdes för årtasenden tillbaka, ha håll sig så väl, att man, såsom jag med egna ögon sett, kunde begagna hela sträckor aj densamma till inlänkande i den s. k. söt vattenskanal, som nu är utförd. Att en så snillrik man som kejsar Na. .IPoleon I strax efter sin ankomst till Egyptten i spetsen för franska . xpeditionen i slutet af förra århundradet sysselsatte sig med -tanken på en sådan kanal, följer af sig sjelft. Han gaf befallning om att låta nivellera den 18 danska mil breda landttungan; men det resultat, till hvilket man kom, kunde icke annat än afskräcka från företaget. Man fann nemligen en höjdskilnad mellan Röda hafvet och Medelhafvet Taf omkring 30 fot. Så otroligt detta än kunde synas, så stridande det än var mot lagen för flytande kroppars jemnvigt och oaktadt vederbörande ingeniör sjelf förklarade, att han ej kunde garantera tillförlitligheten af sina afvägningar, enär dessa ofta blifvit afbrutna af fiendtliga beduin-skaror, trodde man dock — måhända vilseledd af den gamla traditionen om att Röda hafvet låge högre än nedra Egypten — stt det låg någon sanning uti detta resultat: och tron härpå bibehöll sig ända till våra dagar. Misstaget röjdes först, då man efter 40 års förlopp företog nya och noggranna atvägningar. Det visade sig då att vattnets medelhöjd i båda hafven var densamma. Om sålunda genomgräfvandet af Sueznäset endast är förverkligandet af en gammal id, är dock utförandet iden påtänkta, efter vår tids förhällanden afpassade, kolossala måttstocken en både originel och djerf tanke. Ett vattenlopp, djupt och bredt nog för att bära det största skepp, gräfves genom en obanad öken, hvarest, då ar betet började, på många nils afstånd icke fanns en droppe vatten eller en mensklig boning, utan, så långt ögat nådde, endast en gullärgad slätt, på hvilken sanden lägrat sig i långsträckta jättevågor, hvartill kommer en brännande sol, hvars verkan på den till öfver 30 grader R. uppvärmda luften aldrig mildras af ett svalkande regn. Jag kände mig verkligen uppfylld af beundran för den jernvilja, som här hade segrat, då Jag en dag på höjderna vid Sårapeum skådade ut öfver det ändlösa sandhafvet, hvars konturer i de glödande luftströmmarne med en starkt darrande rörelse förtonade sig i ett bländande, brandgult ljusskimmer. Jag kunde icke annat än förvåna mig öfver, att de ingeniörer, som hade utstakat den första linien efter det på ett papper så lätt t:cknade projektet, icke hade ryggat tillbaka för svårigheterna i denna heta öken, der sanden är så varm, att man knappast kan uthärda att gå på den. Man berättade mig också, att de i början ofta hade segnat ned på den brännande marken, försvagade af sjukdom och brist; ty vattnet, som trans porterades på kameler, var ruttet, skeppsskorporna förderfvade och vistandet i den för Egypten egendomliga kalla nattluften i hög grad osundt. Men så hörde man en häst komma galopperande. En gråhårig, nära sextiärig man kom ridande, liflig och rask som en yngling. Hans kropp kunde icke böjas af hvarken klimat eller strapatser. Upp, mina herrar! Det skall gå, det måste gå; det gäller vår ära!? — och åter fingo de försagda mod, och de sjuka började åter det afbrutna arbetet. Sålunda var det då; men nu är det ani norlunda. Få minuters ridt från sandböln, på hvars topp jag höll, och scenen är rändrad. En grupp af vackra, svala stenhus är uppförd i närheten af den under arbete varande kanalen. Rikliga förråd af goda och sunda lifsmedel, hitförda från det aflägsna Frankrike, betrygga ingeniörer och arbetare mot hunger och brist. I den stora kanalen strax invid är arbetet i full gång. Det är den stora fåra, man drager, som skall förena haf med haf. Så längt har Lesseps kommit på sin bana! Columbus var den förste, som tänkte att jorden vore rund, att man dertör, då man seglade från Europa mot vestern, skulle komma till land igen. Detta tänkte många före honom; men han ippnade vägen ötver hafvet från en verlds del till en annan. Lesseps har icke uppäckt att man kan komma från Medelhafret till Röda hafvet utan att segla omkring Afrika; men det är han som öppnar den ya vägen från det ena hafvet till det an Ira. Spanien är stolt öfver Columbus. rankrike är eller skall bli det öfver Ferlinand Lesseps. Lesseps, det fordna sändebudet i Rom för len sista franska republiken, var det förehållet att öfverflytta Suezkanalen från papperet till marken. Engelska intriger ha steg för steg lagt hinder i vägen för honom; men arbetct har i trots deraf dock tåndigt ryckt framåt. Jag vet icke om rankrikes kloke kejsare synnerlgen undertödt honom i den strid som han måste vestå; men säkert är, att han har hela ranska folket på sin sida. Suezkanalen betraktas icke blott såsom nedlet till uppnående af fördelar för den ranska handeln, i det vägen till de indiska iafven förkortas ett par tusen mil, utan less utförande är en hederssak för Frankike. Man vili konkurrera med England, både ill lands och vatten, i alla möjliga riktninsar, således äfven i utförande af stora föreag. Saken har äfven sin politiska sida. stället för det ena utloppet från Medelnvafvet vid Gibraltar, som England bi:herrkar, får man nu ett annat vid Suez. Att analen är en lifsfråga för det engelska hanels öfverväldet är något som icke kan bemc mör m— rt mm — UU mm m ro rem: f — vv — 9 PD AO HÄ AA MA mm tridas. Hittills beherrskade England skeppsarten på Indien: nu deremot får det konurrenter uti de idoga städerna vid Medelafvet såsom Marseille och Iriest, i det E d n