Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 2

Jag förtretad! Du har i hela fjorton dagars tid bjudit till att förarga mig, och jag vädjar till dig sjelf om du lyckats en enda gång?4 Nej, svarade hon uppriktigt; du besitter verkligen den mestretande köld ; men jag har mer än en pil i mitt koger, Gilbert; det är derför bäst att icke utmana mig.X Ho vände sitt skalkaktiga ansigte emot honon, men blodet rusade till Gilberts hjerti. Äfven han kunde prata och skämta; men nedan Beatiice kunde egna en hel dag deråt kunde han icke stå ut dermed längre än nigra minuter. Snart kommo andra känslor, känslor som han dolde för Beatrice, dels af högmod, dels emedan han kände att hon aldrig kunde dela dem. Lugn som han tycktes vara, var han dock den mest passionerade af dem båda. Han kunde sitta bredvid henne tyst och lycklig, men det var lättare att tiga än att tala, isynnerhet då han icke ville att hans läppar skulle förråda hans tankar, Då hon säg honom skifta färg, kastade Beatrice bort sin sömnad och sade hastigt: Var inte ond på mig, Gilbert, jag menade icke räågot ondt; jag vill göra allt hvad du önskar — gifta mig med dig redan i morgon, om du så behagar.4 Vili du verkligen det, Beatrice? Huru vågar du tvifla på mitt ord! Men tvifvel måtte Gilbert ändå ha hyst, ty han tog begge hennes händer i sina och blickade henne djupt in i ögonen. Beatrice rodnade för hans blick, lik en blomma för aftonsolen. Tjusad af hennes skönhet, lutade han sig närmare intill henne; men i ett nu voro Beatrices händer fris, och hov stod framför honom blossande af blygsel och harm. RARE N