Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 2

Eden verkligen var beläget. Onödigt besvär. Paradisets lustgård finnes hvarhelst två uoga hjertan älska i ära och sanning. Verlden ser den icke, ty engelns flammande svärd bländar dess svaga ögon; men om verlden skrattar åt dem, som lustvandra deri, så ömka dessa verlden och älska ändå. De sednaste dagarne hade varit förtjusande för de unga tu. När Gilbert ihågkom mademoiselle Joanne, så ryste han vid tanken på att han möjligen kunde ha kommit att gifta sig med henne; och när Beatrice tänkte på hvad hennes lif hade varit innan hon fann denna stora lycka, så undrade hon öfver att hon då hade kunnat lefva. Hvad vill du göra, Beatrice, — huru skall du kunna lefva, om den åter går ifrån så som den kom? Beatrice! sade Gilbert hastigt. Jas När vill du gifta dig med mig?4 Det var första gången han hade talat om giftermål. Kärleken hade ända till detta ögonblick varit hans enda tema, och Gud må veta att de hade förmått åstadkomma en underbar omvexling i detta ämne; me. då han såg Beatrice sy, hade tankar på ett eget hem kommit Gilbert i hufvudet; dessutom äro länga förlofningar ett oting och sann kärlek har alltid brädtom. Låt mig se, sade Beatrice tankfullt; jag är snart giftasvuxen, — när jag blir 2 är eller så der, Gilbert. eTackar så mycket. Ja, det är mitt fullkomliga allvar4, återog hon med trygg min; jag vet att du har tt ombytligt hjertelag, och jag vill ge dig id att ärdra hug och sinn. Ni är allt för artig, miss Gordon. Se bara huru ovälkommen rena sannvinven är. Du är ju riktigt förtretatl.