Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 2

STOCKHOLM den 4 Okt. Norges adertonde ordinarie Storthing sammanträdde, enligt norska grundlagens föreskrift, förliden måndag. ?Storthingets sammankomst — yttrar Kristiania Morgenblad — är en tilldragelse, som alltid helsas med glädje och med känslor af spänd förväntan. Ty likasom folket i storthinget ser det starkaste beviset på sin frihet och sjelfständighet, så innebär det städse ett löfte om tillväxt i den lycka och utveckling, som landet nu ett halft sekel njut.t, samt om fortgång och befästande af det stora arbete, zom började med 1814. Ingen anledning förefinnes till det antagande, att folket nu, emot vana, skulle stå som en likgiltig åskådare gent emot det sammanträdande storthinget. Om man skall döma efter de tecken som föregått, så är man tvärtom berättigad till den tro, att folket just nu med mer än vanligt intresse och uppmärksamhet följer sina representanter in i tingssalen. I högre grad och i större utsträckning än ofta tillförene har der herrskat lif under valen, och valkorporationerna ha på flera ställen gjort de blifvande valmännen bekanta med sina åsigter om de vigtigare frågor, som antogos skola bringas å bane. ?De ibland dessa frågor, som stå främst, äro, enligt hvad en hvar känner, jurysaken och förslaget om årliga storthing. ?Juryfrågans öue på detta storthing är på förhand afgjordt. Det sist församlade storthinget appellerade till nationen, och på denna appel har svar lemnats. Om det är i någon fråga rörande hvilken rundt omkring i landet en fast och otvetydig opinion uttalats, så är det i denna. Icke ötverallt i landet har den uttalats, och icke öfverallt näres denna opinion — det måste erkännas; men den har dock uttalats på så många ställen, och den hyllas på så många ställen derjemte, att den fordrar respekt. Representanterna kunna ej undgå att fästa alseende derpå. Under närvarande omständigheter skola sannolikt äfven de ifrigaste vännerna af juryinstitutionen betänka sig på att drifva den igenom, och den kommer att afgöras på det sätt att den i tysthet gås förbi. Men är det meningen att man för närvarande? — enligt valmännens uttalanden — icke vill hafva jury, så tillkommer det storthinget att utan förbehåll och med omsorg reformera den kriminella lagstiftningen på grundvalen af det bestående systemet. Reformen utgör en trängande nödvändighet, och intet skäl förefinnes att dermed uppskjuta. — — ?Den andra frågan, som kommer att sys selsätta representanterna, är den om årliga torthing. Rörande denna reforms ändamälsenlighet i flera hänseenden, och namneligen med afseende på budgeten, äfvensom rörande reformens konstitutionella berättigande, förekommer, såvidt vi känna, mindre ;vifvel. Men nekas kan icke att åtskilliga petänkligheter hysas emot förslagets antaande, äfvensom att dessa icke obetydligt vunnit i styrka och utbredning, sedan saken ist förevar. Efter de uttalanden, som hörts rån flera kanter, skulle det ej förundra oss mm åt-killiga representanter blifvit tvekamma sedaförra thioget. Vi vilja inkränka oss till att uttala den åsigt, att för lärvarande finnes visserligen icke trängande vehof för reformens genomförande; men å ndra sidan kan man ej tillägga de emot örslaget uppställda inkast så stor vigt, att nan på grund af dessa borde afstå ifrån tt taga ett steg, som är öfvervägande gagieligt, och som vi i alla fall snart blifva vödsakade att taga. Det var måhända, då å skedde, mindre nödvändigt att motionera mm saken; men nu äro de skäl, som tala ör reformens genomförande, ailtför goda ch vigtiga. För öfrigt önska många att ippskjuta frågans afgörande, tills man får e utgången af striden om den svenska reresentationsreformen. I Sverge vill man a årliga riksdagar, och om grundlagen nu 108 oss skulle skrifvas, så skulle årliga storhing införas. Det är af flera skäl en nödändighet att icke storthing hållas mera ällan i Norge, än riksdag i Sverge. Det orska storthingets mening skulle bli mycet underordnad i afseende på sådana frågor, om röra begge rikena och frågor som röra trikespolitiken, enär storthinget skulle vara fskuret möjligheten att yttra sig förr än en svenska riksdagen fattat sitt beslut. ammankallandet af urtima storthing beror å konungen. ?Våra sto:thingsmän skulle handla föga tatsmannamäss:gt, genom att nu atvisa ett ungligt tillbud, då de likvisst känna att mständigheterna kunna förändra sig, och tt den tid snart kan komma, då det blef ödvändigt att kämpa sig fram för att erålla kunglig sanktion på ett beslut om årga storthing.? — — — Fångvårdsstyrelsen. K. M:t har den 3 mevarande månad till sekreterare uti fångSN a RE ER fe Mo