BEATRICE Boman i tvenne delar. Ar Julia IKavanagh. Jag törs inteS, sade hon ännu en gång. För öfrigt är det möjligt att han inte reser. Kom med, så for du se. Mekaniskt följde Beatrice sin mor till Gilberts dörr. Mrs Gervoise sköt upp den och vi-ade henne Gilberts kappsäck, som stod paczsad och färdig. Jog kan inte hjelpa detX, sade Beatrice och vände sig bort; om han vill resa, så får han väl lof att göra det. Men mrs Gervoise upptäckte en viss vekhet i Beatrices röst, och uppmanade henne ännu en gång att söka bålla honom qvar. Gilbert är i biblioteke4, sade hon; vå ned och hed honom stanna — det är allt hvad du behöfver göra. Beatrice rodnade och bleknade, men kunde icke motstå sin moders bönfallande blickar. Hon lemnade henne och gick långsamt utför trapporna. Då hon kom till dörren till Gilberws rum, stannade hon ett övonblick, med handen på dörrlåset. Beatrice var icke rädd af sig, men denna gång darrade hon af fruktan — fruktan för Gilberts lugna vrede, så mycket mera fruktad, som den var väl förtjent. Slutligen öppnade hon dörren och steg in i rummet. Gilbert såg upp från den bok, i hvilken han läste, och steg artigt upp vid åsynen af husets egarinra; men Beatrice sjönk ned på ) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201-—9207, 209, H1-—2J6, 218—222, 224—227 och 229.