Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

såra honom styrde hvarje hennes ord och blick. Gilbert såg det och förtviflade. Han anklagade tusende gånger sin dårskap att gifva vika för Beatrices tårar. Hvad skulle an väl göra på Carnoosie i en ung flickas skap, som endast önskade af honom en änsla, som han icke kunde gifva, och so. var ur stånd alt skänka honom den passionerade ömhet, efter hvilken han längtade? Hennes ödmjuka mildhet var retsam; hennes nycker skulle varit vida mer lätta att uthärda, ty de skulle ha skänkt ett hopp, hvilket detta förstörde. Kärleken är sällan rättvis. Den är en passion och, i likhet med alla passioner, leder menniskans själ och hjerta bort från sanningen. Gilbert kunde icke vara rättvis mot Beatrice; han kände det, lade band på sitt lynne och qväfde alla yttre tecken till häftighet, men sitt hjerta kunde han icke beherrska. Slutligen gissade Beatrice, eller syntes gissa hvad som försiggick inom honom; men en märkbar förändring inträffade hos henne, och hennes uppförande blef så kallt och återhållsamt, att hennes mor gjorde henne föreställningar derför men förgäfves. Sålunda förflöto åtskilliga dagar. Gilbert satt och läste i biblioteket, och Beatrice var i sitt rum, då hennes mor trädde in med en ängslig och upprörd min. Hvad är det, min älskling?? utbrast Beatrice och reste sig upp helt förskräckt. Har Gilbert sagt dig något?? Om hvad då?? sade Beatrice och rodnade. cOm att han ämnar resa?s Nejt, sade Beatrice med sveg stämma, ch blodet rusade tillbaka till hennes hjerta. Men han reser4, sade mrs Gervoise med iela den förskräckelse, som tenken på henes mans förtrytelse ingaf henbe: CJag