Aftonbladet – 30 september 1865, sida 3

— Då vi förut citerat en strof ur en resension:i Fredrelsndet öfver fru Michaelis upprädandle i Regementets dotter, anse vi oss af förekkomna anledningar mer i sin helhet böra amföora ifrågavarande det danska bladets yttiranden, hvilka lyda sålunda: Fru Michaeli blef vid sitt första framträdande mottageen med bitallsyttringar, blef sedan lNlifligt appläterrad, och slutligen framropad; hvilket allt kaan vara i sin ordning, då hon är en så tulländaad sångerska, att man i afseende på det rent musikaliska knappt märker minsta brist, utan stiändigt en förnyad ötfverraskning, beundran och njutning. — Dock synes valet af Regementets dotter vara mindre lyckligt, derföre att det är ett sångstycke, ej blott med dialog, men med fordringar på karaktersspel och dramatiskt föredrag, fordringar, som icke uppfyllat at fru Michaeli. Huru lyriskt eller musikaliskt talangfull hon derom vittnar en mängd ypperliga. småting i föredraget, men ofta dock på ett sådant sätt, att ordet som hon sjunger blifver ett merningstomt ljud och tonen är det väsentligaste. Det får medgilvas, att det är icke få ställeny, der hon genom finheten, rikedomen och smakern af sin sång gifver hela figuren en utomordentltlig fulländning, men det egentliga spelet är doclck i b fall blott en antydan, ofta mindre äna en sådan, och fru Michaeli tyckes sakna Iden haemlighetsfulla, i skädespelskonsten afgörande ; gåfva, som kallas det magiska och verkar som illllusion. Marie i Regementets dotter är en tacksaram force-roll; Jenny Lind har utfört den och i Stockholm spelas den nu förträffligt af mll Gejelhaar, som gilver denna roll lika lifligt som fofordom här tru Gerlach och kanske ändå mer naivt. . — Rec. kommer af allt detta till det resultate.et, att fru M. icke bort uppträda i Regementetets dotter, utan hellre i Lucrezia Borgia, eller aandra operor, som fordra mindre dramatisk talangg och lemna mer tillfälle till att låta der musikaatiska förmågan få ensamt framstå,