Aftonbladet – 30 september 1865, sida 3

katolska kapellet. En polisbetjent ankom enast, mem tog sig icke af saken. Den nfallne har derefter vändt sig både till en rokurator och en höiesteretsad:okat för att å anlagd sak mot diplomaten; men ingen f dem har velat åtaga sig saken på grund f det särskilda ekydd, hvarmed en diplonat är omgjordad, och som icke kan unsk cj sti el m de la 21 j lavrödjas utan less representvnt. bland hvilka ena hänvändelse till verande regering om tillärelse att åtala vga vidlyftiga omständigbe fö Den förorävade tros dock s) EIN Oe I RH RK då vi d st di vi ås di ;j dermed 1: z nöja, och lärer vändt sig ill utrikesministdren med b garan om dess pistånd. Samme diplomat lärer tillförene i Pivoli viset sitt öfversitteri, i det att en ing persom tilldelades några käpprapp, derre att han, efter att först halva fäu tillå else dertilll, tände sin cigarr på diplomatens. RR — Skarppskytteöfningarne och Göteborgs stifts prestmöle. Bland andra frågor som under detta mötee varit på tapeten, var äfven den om skarpockytteexercisen på söndagarne. Det var naaturligt att man bär ekulle få höra de baanala fraserna om sabbatens ohelgande m. 1m., och de skola äfven, berättar Göteborgs-Posten, vankats i rikligt mått. De som ujppträdde, mer eller mindre skarpt, mot söndargsexercisen voro: kyrkoherdarne UR I IN Sjöblom, IFr. Lindskog, Berg, lektor Rosea nius, prossten Holmqvist och kyrkoherden! k Hellberg, pastor Ifvarsson, prosten PetersC son och, ii viss mån, bataljonspredikantent Ekman. IDet bekanta argumentet, att man b icke för dlet jordiska fäderneslandet finge 0 åsidosätta det himmelska, var naturligtvis la pidce de: resistance. För öfrigt talades om det ?skoj, kom skulle förorsakas af skarpla skytteöfuinngarne om söndagarne, 0. 8. V.IS Lyckligtviis har man dock emot detta intyg ti att slälla tandra, både af prester och lekmän, d som vitsoprda ett helt annat förhållande. Det var epj längre sedan än i tisdags vi hade det nöjet tatt ur en korrespondens från Kalmartraktenn citera följande yttrande om de förkättradde skarpskytteöfningarnes verkninvar: I Ihela denna trakt?, säger korrespondentern, fi i finnas inga bränvinsutskästkningsställeen, och i stället att man fordom knappt kunde komma in på en gästgifvaregård, utam att stiga öfver öfverlastade personer, och särdeles om söndagarne besvärades af oljud, svordom och bränvinsängor, hör man mu ej annat buller än skarpskyttarnes trummor och glada sånger. Härtill skolle kunna lä2gas många yttranden af vära mest aktode och vördnadsvärda prester. Sådana röster saknades ej beller på det nu bällna prestmötet. 5 bade, heter det i Göteborgs Postens referat, kontraktsjprosteu P. A. Delin funnit, att i bans I mlivg mången ynalivg blifvit afhällen fråån förströelser gervom Genna exern C. G. Schoug önskade helst en måtte företagas på söknedagar, men i om detta ej vore möjligt, några timmar efifter gudstjensten. Den, som bivit sin ggudstjenst och läst Guds ord må re om han på detta sätt tager nödig kropppsrörelse. Exercisen bör dock föriogå undder sträng kontroll, så att inga ockKniugar, intet builer förorsakas. — Kontrakissprosten C. ÅA. Landberg rrodde ej att presteesiändet egde medel utt sätta sig emot skanrpskytterörelsen, som visat sig oemotständilig och hvilken måste stå eller AA er een MM tt AE AA RR DD OD falla medd söndegsexercisen. I värt gles! folkadee land vore det ej möjligt för en dräng elller urg bondson att uppniira söknedagen föjr att vandra end två mil till exerindelta arm exercerar ju egen. För öfrigt skulle månI gen ynglling t genom exerrisen föras till jenssten 1 kyrkan. Presten sjelf borde vinana förtroende bland skarpskytterörelsens3 ledare i stället för att söka förhindra hivad som ej kan förhindras, se till att vid obfningarne det anständiga och Gudi behagligan ses till godo. — Den som har nr kärldek till Gud älskar älven sitt fosteri g af den sednare kärleken kan ej stå i strid med den förra. — å en L. J. Hegardt upplyste om, s ing arpskytteofningarne på hans önskan blifv retagna på lördaIgen. Rörelsen har derföre ej gått framåt och den som vet huru mycket en arbetsdag kostar landtmannen, skall ej undra derpå. Då rörelsen ej står i presterlig makt att hindra, så önskade talaren helst, att öfningarne löretoges före gudstjensten., — Kapelipredikanten Rydgård yttrade, att presten ej kan företaga nägot annat mot mir-sbruket af söndagsexereis än mot andra brott mot Guds leg. BSöndegsexercis under någon stumd, som i alla fall skulle egnas åt rekreation, bör ej fördömas. Detta hjelpte dock ej. Lektor Rosenius i I föreslog att venerandus clerus skulle till regeringen frambära sina bekymmer för det .londa, som söndagsexercisen skulle verka, och begära åtgärder deremot. Lektor Blomstrand afstyrkte bestämdt detta såsom olämpligt, då presterskapet helt visst skulle få afslag och blott derigenom kompromettera sig. Biskopen vägrade till en början 2 gånger att göra proposition på denna framställning och rådde dem som derför ifrade att låta genom någon riksdagsman väcka motion om saken. Emellertid visade sig en mängd f mötets deltagare så lifvade för lektor Eosenii förslag, att biskopen fann sig föranlåtn göra proposition derpå. En mängd af mötes deltagare resie sig då såsom tecken till bifall, och det antogs att flertalet bifallit förslaget. Lektor Blomstrand begärde ordet, men öfverröstades med ropet: Redan afgjordt! hvilket likt en åska ljöd senom salen. Sedan likväl biskopen upplyst ?venerandus elerus? om, att detsamma ej kunde hindra dem som det ville att re servera sig, anhöll lektor Blomstrand att i protokoliet måte sättas, att majoriteten? fattat ifrågavarande beslut, på det att ej minoriteten mätte få bära sin andel i skul den till detta beslut. — Detia bifölls.