Aftonbladet – 28 september 1865, sida 3

vinstgifvande handelsoperationer? Är det då så svårt att begripa, att en köpman jemför de gällande priserna på olika platser och icke besluter sig för någon operation förr än han har visshet eller åtminstone utsigt, att återfå det exporterade värdet förökadt?. Följaktligen bor det, som proniDi a kalla förlust, i sjelfva verket kallas vinst. Kort tid efter nämnda operation erfor icke hafva dröjt något med min operation, ty vinpriset föll i Bordeaux och steg i Liverpool, så att, om jag icke skyndat mig och sålt för 100 fr. — Jag trodde verkligen att i detta fall min vinst skulle blifvit större — prohibitisterna underrätta mig att i stället min förlust skulle blifvit än mera förkrossande. Min andra operation hade en ganska olika utgång; ag hade från Perigard förskrifvit tryffel, som kostade mig 100 fr. Den var bestämd för två ryktbara engelska statsmän till ett köpa böcker. Ack! jag hade gjort bättre att sjelf uppäta min tryffel, ty skeppet, som utförde den, förliste vid utloppet ur hamnen. Tullkammaren, som vid detta tillfälle antecknat en export af 100 fr., har förmäla. Följaktligen skola prohibitisterna säga, har Frankrike vunnit 100 fr., ty detär just vare skeppsbrottet, öfvergår importen. Om affären hade aflupit annorlunda, om jag fr., då skulle handelsbalansen hafva varit missgynnsam och till Frankrikes förlust. Ur vetenskaplig synpunkt är det sorgligt att tänka, det alla handelsföretag, som lemna förlust, enligt köpmännens uppfattning, gifva vinst efter sådana teoreticis påstående, som alltid skräna emot teorien. Men ur praktisk synpunkt är detta förhållande ännu sorgligare, ty hvartill leder et? Förutsatt att prohibitisterna hade makt — och till viss grad hafva de det genom sina vota — att i stället för köpmannens beräkningar och, vilja sätta sina beräkningar och sin egen vilja och att gifva, som de säga, ?en god kommersiel och industriel organisation åt landet, en nyttig impuls åt det inhemska arbetet?, hvad blefve. resultatet? De skulle genom lagar undertrycka alla de operationer, som bestå uti att köpa för godt pris inom landet för att sälja till högt pris utomlands och att förvandla produkten uti varor som äro begärliga hos oss, ty det är just vid dessa operationer, som importen öfvergår exporten. Till ersättning skulle de tåla, ja till och med gynna alla de företag som äro grundade på denna regel: köpa dyrt inom landet för att sälja billigt utomlands eller med andra ord att exportera det som är oss nyttigt för att införa det vi ej behöfva. Följaktligen skulle de t. ex. lemna oss öppet att sända ost från Paris till Amsterdam för att återföra modeartiklar från Amsterdam till Paris; ty man kan med tillförsigt försäkra, att vid en sådan rörelse handelsbalansen städse skulle vara till Frankrikes fördel. Ja! det vore sorgligt och till och med förnedrande, om lagstiftaren icke läte det enskilda intresset i dessa ämnen afgöra och handla på egen hand och på egen risk. Ty i så fall är åtminstone hvar och en ansvarig för sina egna handlingar; den, som misstager sig, lider förlust och slår in på rätta vägen. Men då lagstiftaren reglementerar och utfärdar förbud, blir det kolosala misstag, han fått i sitt hufvud, rättesnöret för en hel nations verksamhet. I Frankrike älska vi friheten mycket, men vi förstå den föga. Låtom oss försöka att förstå den bättre, vi skola .derföre ej älska den mindre. kerhet att i England icke finnes någon statsman, som ej berxänner sig till läran om handelsbalansen. Efter att hafva beräknat den förlust, som, enligt deras uppgift, härflyter af vår imports öfverskott, utropa de: Om man för England framställde en dylik tafla, skulle det darra, och det finnes ej en enda ledamot i underhuset, som ej skulle tro sig hotad på sin plats.? Men jag försäkrar, att om man sade till underhuset: ?totalvärdet af det som utskeppas ur landet öfvergår totalvärdet af det som införes?, att i detta fall man skulle tro sig hotad, och jag tviflar att det skulle finnas en enda talare, som vågade tillägga: Öfverskottet är en vinst. I England är man öfvertygad att det gagnar en nation att emottaga mera än den gifver. Ja man har till och med märkt tendensen hos alla köpmän vara sådan, och det är af detta skäl, som man fattat det beslut att låta dem handla på egen hand och att återgifva utbytet friheten. Expropriation och enskild eganderätt. Hos redaktionen af tidningen Aftonbladet får jag härmed anhälla om införande af hosföliande beriktigande. jag en förtret. Jag harmades öfver attl. så mycket, skulle jag hafva köpt för 40 fr. I ganska högt pris, hvarför jag ärnade in-l. med denna summa, som exporten, tack hade bekommit böcker för 200 eller 3001. Prohibitisterna försäkra med orubblig säej fått någon motsvarande import att om