Aftonbladet – 28 september 1865, sida 3

Om handelsbalansen. Bland de skäl, som af skyddstullarnes anhängare anförts mot de liberala reformerna I tull-lagstiftningen, har ofta förekommit, Patt handelsbalansen under de sednare åren varit i stigande, och har dervid tagits för vifvet att detta stigande skulle utvisa en minskning uti landets materiella välstånd. Denna åsigt har äfven haft anhängare i andra länder, såsom t. ex: i Frankrike, hvarest dock Fredrik Bastiat grundligen vederlagt den uti en liten uppsats om handelsbalansen. Som denna afhandling, ehuru afseende Frankrike, med obetydliga modifikationer fullkomligt passar in på svenska förhållanden, torde det ej vara olämpligt att meddela densamma; och skall säkerligen enhvar, som med någorlunda opartisk blick genomläst den, ha bildat sig ett riktigt begrepp uti denna icke ovigtiga fråga. Athandlingen har följande lydelse: ?Handelsbalansen har blifvit en trosartikel, hvilken, som bekant är, lyder sålunda: ?Om ett land importerar mera än det exporterar, så utgör skilnaden ren förlust, och tvärtom: om dess export öfvergår importen, är öfverskottet en vinst.? Rörande denna sak hafva hrr prohibitister underrättat oss, att Frankrike drifver en utrikes handel, i hvilken det har funnit utväg att frivilligt och utan att vara dertill nödgadt förlora 200 millioner årligen. Derefter hafva de till stöd för sin ofelbara rege lemnat följande detaljuppgifter: ?Af farikater hafven I under 1847 sält för 605 millioner och köpt för endast 152 millioner; töljaktligen utgör er vinst derpå 450 millioner. Af råämnen hafven I köpt för 804 och sålt för endast 114 millioner; följaktligen utgör er förlust derpå 690 millioner.? Det är i sanning att med oförskräckt naivit utdraga alla konseqvenser af en orimlig grundsats. Tillåt nu mig att granska värdet af den måttstock, enligt hvilken prohibitisterna beräkna vinsten och förlasten. Jag skall göra det genom att berätta två handelsoperationer, som jag utfört. Jag var 1 Bordeaux. Jag hade en ankare vin, som kostade 50 francs; jag skickade den till Liverpool och tullkammaren antecknade i sitt register en export af 50 francs. I Liverpool såldes vinet för 70 fr. Min korrespondent inköpte derför stenkol, hvilket vid ankomsten till Bordeaux befanns gälla 90 fr. Tullkammaren skyndade att anteckna en import af 90 fr. Handelsbalans till följd af den öfverstigande importer — 40 fr. Dessa 40 fr. har jag, med stöd af mins böckers vitsord, alltid trott mig hafva vun. nit. Prohibitisterna underrätta mig, att jag har förlorat dem och att Frankrike har för lorat dem genom mig. Och hvarföre se prohibitisterna deruti er förlust? Emedan de antega, att hvarje im porters öfverskott öfver exporten nödvän digt medför en skuld, som måste betalas klingande mynt. Men hvar finnes någor skuld att betala uti den operation, som jag nyss omförmält och som är en afbild af alla