Aftonbladet – 28 september 1865, sida 2

0 och 60, och före slutet af Juli månad nade den stigit till 100. Med andra ord: en gulddollar gällde lika mycket som två pappersdollars. I November samma år stod en gulddollar al pari med 3 pappersdollars, sju månader sednare med 10, i December med 21. Från denna tid til December 1864 varierade priset mellan 21 och 35, men från December 1864 gick kursen ständigt nedå: med jättesteg. I börian af April kunde man ännu köpa en gulddollar för 80 dollars i papper; den 20 April var priset 100, den 26:te 200, den 27:de 300, den 28:de 500, den 29:de 800, och den 30:de 1000. Slutligen, den 1 Maj, noterades gulddollarn på sydstaternas börs till — 1200 dollars i papper, och detta var tillika den sista dag, som affärer afslutades i de konfedererades pappersmynt. För att ytterligare åskådliggör de oerhörda materiella förluster, som kriget åsamkat sydstaterna, vilja vi endast citera en enda stat: Syd-Carolina. Då kriget började, hade staden Charleston 15 millioner dollars egendom i bankaktier. Af dennasumma är hvarje spår försvunnet. Staden egde vidare 20 millioner i jernbanor; men som jernbanorna äro förstörda, äro penningarne borta. Der funnos trenne assuransbolag, som alla måst upphöra med sina affärer. Af 5000 hus i Charleston äro 1500 uppbrända och en mängd andra nästan totalt förstörda. Af omyndigas medel och andra allmänna kapitaler äro omkring fyra femtedelar baserade på hypoteker och säkerheter i sydstaterna; till följd häraf äro de naturligtvis värdelösa. På jordegendomarne i Charlestons distrikt har rätten lagt beslag på grund af resterande skatter, och egarne ha lemnat dem. Bomullsplantagerna i det inre äro så nakna och öde som en öken. Bebyggarnes penningar voro placerade i konfedererade säkerheter och papper; men ega nu icke det ringaste värde. Kreatursbjordarne och spanmålsförråderna ha antingen blifvit bortförda eller totalt förstörda; de särskilda fonder, som egdes af kyrkor, skolor eller andra dylika institutioner, hafva försvunnit i den allmänna afgrunden, och statens förmögenhet i slafvar, som taxerades till 200 millioner, är likaledes uppslukad. Och sälunda?, säger Charlestons tidning, återstå af de 400 millioner, som kunde kallas statens egendom under år 1860, knappast mer än 50. Hela staten liknar ett vrak eller en ruin. Åtskilliga värdefulla saker kunna väl ännu räddas genom tid och ansträngningar, men för ögonblicket ser man endast en hög med krossade bjelkar och här och der kringkastadt timmer. Då gruset blifvit bortröjdt och man sörjt för de döda och sårade, kan möjligen någonting företagas; men tillsvidare känna vi icke en gång förödelsens hela vidd?. Från ett och annat håll ha ingått mera hugnande underrättelser rörande de frigifna negrernas etällning. Sålunda har general Thomas rapporterat, att de i Mississippi grundade negerkolonierna göra goda framsteg. Minst 10,000 balar bomull, till ett värde af fyra millioner pund sterling, skola under innevarande år komma att skördas af negrerpa för egen räkning. 1 hela staten to mkring 340,000 negrer; af dessa få endast 3000 understöd af regeringen. Antalet af hvita, som på samma sätt underhållas medelst allmänna medel, är lika stort. Ännu fördelaktigare är negrernas ställning i jemförelse med de hvita doagdrifvare, som bo i Tennessee på regeringens bekostnad. En korrespondent från Chattanooga uppställer följande tal, för att ironiskt visa de hvitas ötverlägsenhet? öfver den svarta racen: Vid härvarande militärkommando ha såsom tiggare anmält sig 904 hvita och 43 negrer; de hvitas öfverlägsenhet öfver negrerna stiger sålunda till 861.7 Och detta fall skall för ingen del vara enstaka. Krigets demoraliserande inflytande visar sig öfverallt. Många tusen trasiga hvita dagdrifvare, som ha lika liten hederskänsla som arbetslust, stryka omkring i landet och vandra från det ena militärkommandot till det andra för att tigga om understöd, medan negrerna öfverallt, hvarest man ger dem tillfälle till att arbeta, föredraga att sjelfva förtjena sitt bröd och isynnerhet utmärka sig genom stor beredvillighet att understödja behöofvande bröder. Armen. OK. M:t har, enligt Posttid