Aftonbladet – 28 september 1865, sida 2

het, och det var Beatrice, som var hans hu stru — ty någon mindre fullkomlig kunde nt naturligtvis inte komma i fråga. Nå, hvad är det?X frågade Beatrice och såg med förvåning upp i hans blossande an sigte. Gilbert kunde icke genast svara. Der ljufva, berusande synen stod ännu framfö honom. Slutligen lösryckte han sig från der och sade: Soffan får stå hvar du vill. Han log, men midt under det han talade kände han ett bittert qval i sitt hjerta, t) han erinrade sig att hon var Beatrice Gordon Carnoosies egarinna, den otillgängliga stjer nan, som sände sina strålar ned till honom. men som han aldrig kunde hoppas att nå Det är rätt sagdtt, sade Beatrice och ga honom ett uppmuntrande leende. Gilbert såg på henne, och då han såg henne så glad och bjertlig, kände han, at han åtminstone för ögonblicket icke behöfde hoppas. Han kunde stanna i hennes när het, höra henne och se henne — var icke detta nog? Lifvet har inte skämt bor mig, tänkte han, så att jag behöfver vars anspråksfull och begära alla dess belönin. gar. Hvarför inte taga emot hvad det ger mig och lemna det öfriga åt tiden? EDet går bra, tänkte mr Gervoise, som aldrig förlorade något tilltälle att koppla och nu satt och betraktade dem bakom er fönsterjalousie; men Gilbert är för lång. sam. Sonens vördnadsfulla, ehuru djupa pas sion och Beatrices oskyldiga ömhet vorc mysterier, som mr Gervoise icke kunde fatta. Han såg emellertid att de voro lyckiiga: och ehuru han hade arbetat af alla kraftei för att framkalla denna lycka, afundades ban den dock i sitt hjerta, ty han kände