Aftonbladet – 28 september 1865, sida 2

stenbalustraden, såg ned på fontänerna och blommorna och bakom dem på Carnoosies stolta skog, och hon tänkte för sig sjelf: Jag måste ha varit tokig, som kunde kalla lifvet för en börda och en olycka! Det finnes ingenting som kan jemtöras dermed. Det är ett verkligt elixir af glädje och fröjd. Gilbert har inte varit här mer än några veckor, och jag känner mig ändå så lycklig. Hvad ska det inte då bli, om han bosätter sig här för alltid? Så snart jag blir myndig, ska jag lösa ut doktor Rogerson; men Gilbert måste ha ett annat hus än hans, ett mera vckert och nätt, ett hem der mamma och jag kan gå och besöka honom och tillbringa en half dag med att betrakta hans blommor och ställa i ordning åt honom — den gode Gilbert! cHvad är det du ler så godt åt?4 frågade Gilbert, som stod och betraktade hennes ansigte. Jag ställer i ordning ditt hus åt dig. Det är mr Rays — det bästa i byn. Men, tillade hon och lade sin jemna panna i grubblande skrynkor, Shvar ska vi sätta soffan? Jac, sade Gilbert skrattande, hvar ska vi sälta den? Han lade eftertryck på ordet Pvi?, men innan han hade talat ut, hade hans hjerta bäfvat af fröjd och en ljuf syn bländat hans ögon. Han var den unge doktorn, som skulle bosätta sig i Carnoosie, och Beatrice var doktorns unga hustru, som med honom diskuterade frågan om hvarest soffan skulle stå. Huru han hade burit sig åt för att hoppa öfver frieri och smekmånad och nu befann sig i lugn och trygg besittning af Beatrice, det visste han icke; men ett faktum var det i alla händelser. Det var icke blott kärlek — det var något vida mera, det var kärlek och äktenskap. Det var en förening utan ellt slags tvifvel eller osäker