Aftonbladet – 27 september 1865, sida 2

sons behörighet förekommer deremot icke uti detta utslag; och ehuru landshöfdingeembetet i förevarande fall måste betraktas såsom andra instansen, meddelar likväl laudshöfdingeembetet omedelbarligen besked om hvilken som blifvit vald, ehuru I:sta instansen, d. v. 8. magistraten, icke derutionan yttrat sig. HEuligt vanhg rätte gångsordniovg hade ärendet en7ast af denna anledning bort återförvisas till magistraten för förnyad behandling. Vi beklaga att, enligt 13 i förordningen om landsting, man icke eger rätt att söka ändring uti konungens befallningshatvardes utslag rörande val af landstingsman, huru stridande mot lagliga former och vanliga rättsbegrepp de än kunna vara. I det af oss här omförmälda fall synes det väl behöfligt att landshöfdingeembetets utslag blifvit K. M:ts prötfning understäldt, isynnerhet som detta utsl-g och deri framställda åsigter föranleda till en mängd motsägelser och besynnerligheter. Bemälda embete uttalar nemhgen, bland annat, uttryckligen den åsigten att Stockholm, der hr landshöfdingen innehar och bebor en hovom på lön anslagen boställslägenhet samt landskansliets, landskontorets, landtränteriets embetslokaler belinnas, äfvensom länets celltängelse, lasa rett m. m. blitvit förlagda, — att detta Stockh:lm, der Stockholms läns landsting, jemlikt 17 uti k. förordningen om landsting (som stadgar att landstinget skall sam manträda i länets residensstad ständigt samanträdt till lagtima möte och hållit öfver lävgningar; — att samma Stockholm, som äfven på alla sidor kringslutes af Stockholms län — dock ej får eller kan betraktas såsom residensstad för hr landshöfdin gen eller någon del af länet, ty iannat fall borde väl en person, som bor uti länets residensstad, äfven vara till landstingsman valbar. Då vi känna ett vid nu pågående lands ting med Stockholms län finnas åtminston två närvarande medlemmar, hvilka begge äro manvtalsskrifna uti Stockholm, så mäste antingen de valförrättare, hvilka tillätit bemälda personers utseende tilllandstingsmän för Stockholms län, hafva förfarit lagstridigt, eller ock magistraten i Norrtelje samt landshöfdingeembetet i Stockholms län hafva misstagit sig uti tolkning af förordningen om landsting samt andan och meningen deri. Emellertid — då Stockholm, ehuru rikets hufvudstad, jemväl är residensstad för landshöfd:ngen i Stockholms län, d. v. 8. att egenskapen af hufvudstad sammanfaller med den af residensstad för lar dshöfdingen; då hitintills ständigt inträffat att personer, boende och mantalsskrifna uti Siockholm, men egande fast egendom uti städerna eller å landsbygden inom länet, varda utsedda till landstingsmän för Stockholms län, hvarå flera fall kunna af oss uppräknas); och då person, boende uti länets residensstad Stockholm, ätven borde vara valbar till landstivgsman för Stockholms län, desto hellre som förordningen om landsting icke stadgar att Stockholms sted skall i detta fall betraktas såsom särskildt län (hvarom reskrift finnes allenast i fråga om stäm nings tillställande); me: villervalla och oreda nu uppstått genom en motsatt och olika tolkning af förordningen om landsting i förevarande afseende; så synes oss en kongl. förklaring eller ett tillägg till nämnda förordning i omförmälda ämne vara både påkallad och önskvärd.